Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhoppningar. Men det vart icke blott förbjudet av censuren,
utan stängde ock hans akademiska bana för alltid. Planen till
detta sorgespel, påverkat av Schiller och Lermontov, tyckes ha
varit något oklar, och de rafflande scenerna med mord, duell
och självmordsförsök (hjälten befinnes vara oäkta broder till den
kvinna, som han älskat) blevo ej fullt utförda; men det innehöll
sociala reflexioner, som ej voro myndigheterna täckeliga. En
gammal tjänare klagar t. ex. på ett ställe över böndernas
försämrade ställning: »Så fort barin (husbonden) var död, började
barinja (den efterlevande änkan) tyrannisera oss så, att vi inte
kunde önska ett sådant liv ens åt den lede tataren här på jorden
eller i en annan värld. Hon slog oss som hundar, gjorde oss
till soldater, tog från oss bröd, boskap, kläder och pengar,
förstörde bikuporna, och om någon gjorde det allra minsta,
skickades han långt bort till ett annat gods. Ja, det kan inte beskrivas,
och det vore bättre att leva i fånggruvor än att tjäna hos den
frun...» Och på ett annat ställe låter den ryske Lessing sin
hjälte utbrista:
»Äro dessa människor endast till för att lyda nycker av dem, vilkas likar de
dock äro? Vem har givit denna fördärvliga rättighet åt somliga att med sin
makt förtrycka andras vilja, vilka dock äro dem lika, och att beröva dem
frihetens heliga skatt? Vem har tillåtit dem att förhåna naturens och
mänsklighetens rättigheter? En herreman kan för nöjes och förströelses skull hudflänga sin
träl, han kan sälja honom såsom fänad, byta bort honom mot en hund, häst
eller ko och för hela livet slita honom från fader, moder, syster och broder
och från allt, som är honom kärt och dyrbart! Barmhärtige Gud, människornas
fader, svara mig, är det din hand som vilar över denna värld av ormar, dessa
krokodiler och tigrar, som nära sig av medmänniskors kött och ben och såsom
vatten dricka deras blod och tårar?»
Efter misslyckade försök på den privata lärarbanan fick Bjelinskij
anställning i tidskriften »Teleskop», där han publicerade sina
»Litterära fantasier, elegier på prosa» (1834), som väckte mycken
uppmärksamhet genom sin dåförtiden ovanligt skarpa analys
av rysk skönlitteratur. Han kom ock i beröring med den
intelligensaristokrati, som då samlade sig i Moskva. Här var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
