Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket sårbart ämne, ämbetsmannakorruptionen, och utgjorde ett
konstnärligt fullföljande av satiren i Kapnists »Kabaler:»[1]
»Tag allt, vad gynnsam slump dig sänder!
Att ta — den konsten är så bra.
Vi haver mänskan fått två händer,
om icke för att ta, ta, ta?...»
»Jag ville — sade Gogolj själv — här koncentrera allt dåligt
i Ryssland, alla orättvisor, som begåtts och begås, där det
särskilt kräves rättvisa. Och jag ville göra mig lustig över
alltsammans... Skyll inte på spegeln, ty markattan kommer från
dig själv!... Jag uppfyller med denna komedi en plikt, varmed
jag är bunden vid min fosterjord, och jag tjänar därmed mitt
land... Chlestakov (komediens samvetslöse hjälte, som på det
hänsynslösaste gör sig till godo den brackaktiga stadens
godtrogenhet och samvetsskrupler, enär man i honom anar en
senator, som inkognito ämnar kontrollera den eländiga
stadsförvaltningen) måste vara en typ av mycket, som är fördelat på
olika ryska karaktärer, men här förenas i en person. Envar
har något av Chlestakov i sig, fast han ej vill erkänna det.»
Och detta ville ej heller Gogolj erkänna om sig själv, fast han
själv hade något av en falsk revisor i sig.
Kejsar Nikolaj I, som i ett anfall av gott lynne godkänt, vad
hans censur förbjudit, lär vid premiären ha skrattat åt dessa
kopior av sina servila, fala och dumma ämbetsmän så, att han fick
tårar i ögonen. Han var därutinnan lika kortsynt och ytlig som
författaren själv, ty den burleska satiren med de något
karrikerade markattorna i spegeln hade träffat vida djupare och bittrare
än Gogolj anat, då han blott »ville göra sig lustig» över
mänskliga dårskaper. Det var icke blott en rysk polismästare, som
ställdes vid det offentliga hånlöjets skampåle, utan det var indirekt
och omedvetet en mördande kritik av hela det nikolaiska systemet.
Den ryska samhällskroppen hade sårats på sitt mest ömtåliga
ställe, och här frambesvuros andar — det var ju samma år som
[1] Se del II sid. 177.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0099.html
