Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med ett honorar av 2,500 rubel och en kejserlig handgåva
av 5,000 rubel för denna ampra smädedikt mot den kejserliga
byråkratien lämnade Gogolj i sin sårade fåfänga Ryssland på en
tid. »Jag reser utrikes för att skingra min oro, reflektera över
mina plikter som författare och över kommande skapelser, och
sannolikt skall jag återvända uppfriskad och återställd. Allt, som
vederfarits mig, har varit hälsosamt för mig. Alla kränkningar
och obehag ha sänts mig av Försynen för att uppfostra mig,
och nu känner jag, att en överjordisk vilja leder min stig. Den
är säkert nödvändig för mig.»
Kosan styrdes till Rom, där hans religiösa mystik fick näring
genom katolicismen och där han knöt bekantskap med sin
originelle själsfrände målaren Ivanov, som ägnade hela sitt liv åt
uppgiften att framställa Kristus i konsten (han dog 1858 av kolera
just vid utställningen av sin mycket omstridda jätteduk »Kristus
visar sig för folket», nu i Moskvas Rumjantsov-museum). Och
här utarbetades ett verk, varom Gogolj själv skrev i ett brev till
sin gynnare, skalden Zjukovskij: »Om jag fullbordar denna
skapelse så, som den måste utföras — vilket väldigt, originellt
ämne! Vilken mångfaldig byggnad! Hela Ryssland skall
uppenbara sig däri. Det skall bliva mitt första riktiga verk, det skall
göra mitt namn känt... Ännu en ny Leviatan ter sig för mig.
En helig rysning genomtränger mig, så ofta jag tänker därpå.
Jag förnimmer något från honom — jag njuter gudomliga
minuter... Väldig, stor är min skapelse, och den blir ej snart
avslutad. Ännu skola många herrar och nya klasser resa sig
mot mig. Tålamod! Någon Osynlig skriver framför mig med
mäktig stav. Jag vet, att mitt efterlevande namn skall bliva
lyckligare än jag själv, och ättlingarna av mina samtida landsmän
skola kanske med fuktade ögon utbedja sig försoning med min
skugga...
Detta profetiskt siade och inspirerade verk, varav första delen
utkom 1842, bär i ryska historien det symboliska namnet
Mertvyja dusji, Döda själar, och det är förvisso en av det ryska
snillets underbaraste skapelser. Hade denna roman skrivits ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
