- Project Runeberg -  Rysk kulturhistoria / Tredje delen /
119

(1908) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slavofilerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Rus» och angrep i sin hätskhet även dem, som tyckte, att
bönderna fått för litet jord vid emancipationen. Men tidningens
och hans eget inflytande sjönk, ju mer Katkovs »nationella» stjärna
började lysa, och för att inte förlora all position måste han
svänga över till Katkovs läger, särskilt i den ödesdigra polska
frågan. Han bemantlade detta med religiösa svepskäl: den polska
frågan vore olösligt förknippad med den påvliga, och därför
borde ingen polack få anställning i rysk statstjänst! År 1885
angrep han åter den ryska diplomatien med anledning av den
bulgariska frågan. »Rus» fick varning för sin ton, som »ej
överensstämde med sann patriotism». I ett följande nummer
försvarade han sin patriotism och riktade ett nytt hugg mot
regeringen. Men kort därpå dog han av hjärtslag på nyåret
1886 — den äkta slavofilismens siste mohikan och en sann vän
av den ryska bondekommunen, ehuru han såsom direktör för en
stor bank i Moskva ofrivilligt kom att främja den moderna
ekonomiska utvecklingen i en riktning, som alls icke är den
slavofila mirens eller Tolstojs...

*



Ehuru den aksakovska slavofilismen i viss mening var en
poetisk kulturprodukt, fick rörelsen endast ett svagt uttryck i den
ryska vitterheten, ty dessa slavofiler voro visserligen poeter, då
de trodde sig vara historieforskare och sociologer, men de blevo
abstrakta tänkare, då de ville vara skalder — samma äktryska
företeelse, som gör Lev Tolstojs författaröde nästan tragiskt. Sitt
poetiska elddop fick slavofilismen av Pusjkins kamrat på
Michajlovskoje, den f. d. Dorpat-studenten Nikolaj M. Jazykov (d. 1846),
en av de många ryska talanger, på vilka man kunde tillämpa
Batiusjkovs kvicka epigram: »Han skriver för att få supa och
super för att kunna skriva». Jazykov utmålade i smädedikten
»Till de icke-våra» zapadnikerna i de mörkaste färger:
Tjaadajev som religiös avfälling, Granovskij som ungdomens förförare
och Herzen som landsförrädare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free