Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det politiska genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Onkel Toms stuga» förbjöds i översättning; d:o en tavla »Saint
Joseph Patriarche», ty Josef saknade gloria och hade »franskt»
skägg (censorn trodde förstås, att det var Josef timmermannen!);
sträng censur på folkvisor; sträng kontroll över notiser rörande
brobyggnader, barometer- och vattenstånd (vari befarades politiska
anspelningar!); i en novell ströks epitetet hederlig om en jude;
orden älska och kyssa utbyttes i somliga romaner mot »högakta»
och »betrakta»; ordet ära finge ej användas, enär det tillhörde
riksvapnet och gosudaren; kritik av kejserliga skådespelare
förbjöds, och — sist men ej sämst — den servilt lojale Bulgarin fick
en skrapa av Dubbelt för att han en gång lovordat regeringens
åtgöranden, ty även i lovord låge kritik!
Denna även för Ryssland ohållbara despotism tog en ända
med förskräckelse år 1855, då det nikolaiska systemet krossades
med spillrorna av det erövrade Sevastopol, och kejsaren själv
lämnade rum för en ny, blidare regent. Krimkriget hade för
Ryssland samma inre verkningar på 1850-talet som det japanska
fälttåget femtio år senare, ty det blottade den inre skröpligheten
och släppte bundna andar lösa. »På papperet — skrev den
blivande krigsministern Miljutin om katastrofen på Krim — voro
vi fullt rustade, men vid första militära handling blottades den
förfärliga bristen i allt. Alla bekymrade sig om allt utom om
vad de borde sköta. Salpeter köptes efter guldvikt; det var ont
om kirurgiska instrument, och läkarna amputerade med slöa
knivar. Intendenturen kunde ej anskaffa stövlar, kappor och
skorpor, så att det räckte. Allt passade för parader, men var
odugligt i krig. Soldaterna gingo under mer av sjukdom än av
sår...» Alldeles samma anklagelser framställdes efter det sista
kriget i Mandschuriet, t. ex. i de målande interiörerna av
novellisten Veresajev[1] (= fältläkaren Smidovitj).
Men ännu amprare blev kritiken över det inre tillståndet. Då
Alexander II, begynnande sin regering lika löftesrikt som
Alexander I, upphävde de stränga censurbestämmelserna,
översvämmades Ryssland — likasom efter 1905 — med en massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
