Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det politiska genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avdelningens tjänstemän bland poeterna... Petersburg är året om av Gud
insvept i en dimma, för att man på avstånd ej skall se, vad som
försiggår där... Petersburg är en seger över naturen. Dess
areal med Vinterpalatset, 8 ministerier, 3 polisbyråer, den
heligaste synoden och hela den allerhögsta familjen med tyska
fränder bildar ett bälte av evig fukt, sedlig och fysisk frost, andligt
och kroppsligt töcken ... Vinterpalatset betäckes, såsom en
bergstopp vid höstens slut, allt mer och mer av snö och is. Livets
safter, som på konstlat sätt lyftas upp till dessa regeringshöjder,
stelna där efter hand. Där återstår blott stenens materiella styrka,
ännu motstående de revolutionära böljornas anlopp...»
Herzens odödliga storhet i den ryska kulturhistorien ligger
först och sist i hans livslånga kamp mot livegenskapen och allt
slags socialt förtryck. De första årgångarna av Kolokol äro ett
enda ljungande »J’accuse», skrivet av en författare, vars logiska
skärpa stod i jämnhöjd med hans formella talang. »Vi äro
slavar därför att våra förfäder sålde sin mänskliga värdighet för
omänskliga rättigheter, som vi begagna oss av. Vi äro slavar
därför att vi äro herrar över andra; vi äro tjänare, därför att vi
äro godsägare utan tro på vår rätt; vi äro livegna, ty vi hålla i
ofrihet våra bröder, befryndade med oss genom börd, blod och
språk... Ryska regeringen har med England ingått ett avtal
mot slavhandeln. Varför måste det ovillkorligt vara svarta för
att gälla som människor i den vite tsarens ögon? Varför
hänför han ej alla livegna till negrer?... I vår arma, nordliga
låglandsnatur finns en rörande fägring, som står vårt hjärta
särskilt nära. Våra byar ha icke utträngts ur mitt minne vid
anblicken av Sorrento, Campagnan, Alperna eller Englands rikt
kultiverade farmer. Våra ändlösa ängsmarker, täckta med jämn
grönska, äro goda; i vår breda natur ligger något fredligt,
förtroendefullt, öppet, värnlöst och ljuvt vemodigt såsom i den ryska
folkvisan. Och vilket präktigt folk i dessa byar! Jag har aldrig
träffat på sådana bönder som våra storryssar och ukrajnare. Men
trots allt är hälften av vår lantbefolkning vida olyckligare än
västerlandets; vi möta i byarna dystra, sorgsna människor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
