Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
ÅTTONDE KAPITLET
mina livsvillkor i barndomen — skriver han själv — dömde
mig på förhand till fördärv och andlig undergång, till vildaste
begreppsförvirring, hämmade min utveckling och avlägsnade mig
från allt ljust i världen.» Detta hårda omdöme är dock endast
delvis sannt, ty Oljeb Uspenskij förstod i det allra längsta att bevara
en stark viljekraft och arbetslust; genom ständiga resor i hela
Ryssland (även till utlandet) vidgade han sina kunskaper och
fördjupade sin intima kännedom av de agrariska förhållandena i
Ryssland.
Även Gl. Uspenskij hade ursprungligen en optimistisk,
idealistisk syn på den ryska bondefrågan, men ju mer han inträngde
däri, dess mer pessimistisk vart han i sin uppfattning av
förhållandet mellan natur och kultur. Han erkände öppet, att
herre-mannaklassen var oförmögen att förstå bönderna — till samma
resultat kommo ju L. Tolstoj i »En rysk godsägares morgon»
och Sienkiewicz i sitt förstlingsarbete »Ingen är profet i sitt
fädernesland» — och att de s. k. bildade aldrig kunde vinna
böndernas fulla förtroende. Han skingrade ohjälpligt slavofilernas
illusioner om miren, frigjorde sig från all sentimentalitet och
studerade kallblodigt »bondelivets zoologiska kamp för tillvaron,
utan alla etiska principer». Han kom sålunda i samma
motsättning till sin ursprungliga åsikt som L. Tolstoj, då denne i
sitt drama »Mörkrets makt» lade åsido de skönfärgande brillorna
och såg den ryska bondbyn sådan den verkligen är, icke såsom
den borde eller kunde vara.
Det fördärvliga resultatet av stadslivets inflytande på
landsbygden är i breda drag skildrat i den stora serien »Sederna på
Rasterjajeva gatan» i en landsortsförstad, där handtverkare
hänsynslöst utsugas av mästare och supa ihjäl sig. Den ruskiga
gatans invånare, demoraliserade genom beröringen med stadens
och industrialismens sämsta sidor, känna på sig, att de leva ett
omänskligt, själlöst liv. Allt sover, som i en dödslik dvala; man
skaffar sig illusion genom rusets självbedrägeri och dricker i
sina mörka vrår glömska ur brännvinsglasen, somliga förbannande
eländiga lott, andra fånigt bedjande till sina helgonbilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
