Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NARODNIKERNA.
163
bondelivet såsom det enda naturliga och riktiga. Det onda är
något tillfälligt, och bonden kan genom sin obstjina (kommun)
och med eget arbete komma upp utan bistånd av
stadsintelligensen. Denna lovsång över det gamla bylivets patriarkaliska
skick koncentrerade sig i romanen »Fundament», vari några
bönder, som hänsynslöst skott sig på det allmännas bekostnad
och spelat herrar mot de andra, måste fly för det allmänna hatet
och förlora allt fotfäste i kommunen.
Ännu många narodniker kunde nämnas. Här ha vi t. ex. V.
A. Sljeptsov (d. 1878) med sina komiska bondhistorier, t. ex.
om böndernas förfäran, då deras svin råkat skrämma nådig
herrskapets vagnshästar, eller deras bävan, då de funno, att en
död-full bonde, som de nyligen begravit såsom verkligt död, stigit
upp ur sin grav. Här är Mamin-Sibirjaks föregångare N. I.
Naumov, en klockarson från Tobolsk, med sina skisser från
Sibirien, där det i stället för livegenskapen fanns en brutal
kapitalism, som hänsynslöst exploaterade människokraften. Och
förglömmas tnå ej landsvägspoeten P. J. Jakusjkin, som började med
att i förklädnad (såsom »knalle») samla folkvisor från Volga åt
Kirjejevskij, men fick en sådan smak för detta rörliga liv och
för bykrogarna, att han i original på vers och prosa skildrade
stämningen bland bönderna omedelbart före och efter livegenskapens
upphävande. Själv såg han ut som en stråtrövare med sitt
kopp-ärriga ansikte och toviga hår och h2de oupphörligt trakasserier
med polisen. Då han en gång råkade få vara med på en litterär
middag i Nizjnij Novgorod under marknaden, söp han sig —
naturligtvis — full och pryglade generalguvernörens adjutant. Han
blev då förvisad till mindre civiliserade trakter och dog på sjukhus
i Samara år 1872, ännu på dödsbädden sjungande sin favoritvisa:
»Här ska sjungas, här ska lekas!
Döden kommer nog till sist.»
Men även direkt hava somliga narodniker bidragit till
folkupplysningen i Ryssland. Författaren A. K- Sjeller* (= A.
* På svenska romanen Ett sorglöst liv 1893. — Av Mamin-Sibirjak
föreligger en samling berättelser »Frän Ural» 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
