Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
ÅTTONDE KAPITLET.
Michajlov), d. 1900, öppnade år 1861 en skola för fattiga barn
mot en avgift av blott 90 kopek i månaden, men den förbjöds
1863, då alla söndagsskolor i Ryssland indrogos, enär man
fruktade för mycket folkupplysning, ehuru den stora reformivern
då ännu icke hunnit alldeles avsvalna. Även Lev Tolstoj har
ju varit en narodnik i bästa mening, och lyckligtvis visste varken
han eller de lokala myndigheterna i guvernementet Tula om
regeringens förbud mot privata skolor på landet, då han i början
av 1860-talet grundade sin Rousseau’ska skola, byggd på den där
»absoluta frihetens» lösa sand. Och till den nyaste tidens
na-rodniker skulle väl ock kunna räknas den intelligente, för sitt folkliga
bildningsnit av den ryska statskyrkan suspenderade prästen
Qri-gorij Petrov, som i ett tjogtal småskrifter för och om de ryska
bönderna verkat till bekämpandet av den mörkrets makt, som
ännu vilar över den ryska jorden. Det år 1906 stiftade
sällskapet för folkuniversitet, motsvarande det svenska
folkbildningsförbundet, är ock ett praktiskt steg i denna riktning av
chozj-denie v’narod, ett gående till folket för att lära känna folket och
höja dess andliga nivå.
Det lärorika och intressanta i de egentliga narodnikernas
verksamhet ligger dock kanske mindre i deras skrifter än i deras egen
levnadshistoria. Man måste beundra denna elementära kraft, som
av dessa popsöner skapat dugliga skriftställare, ehuru deras korta
liv varit en enda kedja av umbäranden och strider mot inre och
yttre fiender, en fruktansvärd kamp mot andligt och lekamligt
armod. De ha känt nöden, likasom en Nekrasov och
Dostojevskij känt den, och därför ha deras skildringar en så övertygande
prägel av verklighetstrohet — de ha icke blott studerat de sociala
missförhållandena med en Turgenevs eller Tolstojs konstnärliga
eller allmänt filantropiska sympati. Men på samma gång gripes
man av förfäran inför den nästan fatalistiska, med en naturlags
nödvändighet järnhårda följdriktighet, varmed dessa narodniker,
som så många andra ryska författare, bäddat sin för tidiga grav.
Detta andliga och lekamliga självmord hade sin naturliga inre
grund i en både individuell och social sjuklighet, ty det yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
