Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Rysk samhällssatir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
ÅTTONDE KAPITLET.
sociala förhållanden betingad nödvändighet, som driver dem till
ödesdigra konflikter och katastrofer. Hans dramer voro, såsom
livet självt, en blandning av tragik och komik, och han hade en
instinktiv förmåga att skriva tacksamma roller, som lämnade
talangfulla skådespelare fritt spelrum att i detaljerna individuellt
utmejsla karaktärerna i deras finaste skiftningar. Därför vart
Ostrovskij också så betydelsefull för den ryska scenkonsten;
under hans ledning skapade sådana artister som Stjepkin och
Motjalov en skola, som sedan bar glänsande frukter på Korsj’
privata teater i Moskva och förskaffat den ryska
skådespelarkonsten en europeisk ryktbarhet.
Med frånseende av Ostrovskijs mindre lyckade historiska dramer,
har han i den vardagliga realismen (inalles inemot 50 stycken)
skapat ett utmärkt galleri av sociala typer och karaktärer, som
bibehålla sin ungdomliga livskraft på den ryska repertoaren (om
de ock äro föga njutbara för den utländska publiken*). Allt rör
sig här om det kälkborgerliga livet »på andra sidan
Moskvafloden» och dess tragikomiska konflikter; där frodas patriarkalisk
stränghet och godmodighet, dryckenskap och okunnighet, råhet
och gammal slentrian; där utbreder sig det »mörkrets rike», som
kritikern Dobroljuvov kallade Ostrovskijs lilla, men rika värld av
hustyranner, skälmar, narrar och odågor. Det är ett
urkonserva-tivt samhälle med något av Domostrojs glädjelösa strävhet
över sig. Med särskild förkärlek framställes den brackaktiga
dumdrygheten, samodurstvo, som Ostrovskij studerat i dess finaste
skiftningar, knappt skönjbara för utlänningens ögon.
I början visade Ostrovskij slavofila tendenser, i det han i
konflikten mellan fäder och söner och mellan olika stånd och
åskådningssätt röjde mer sympati för det äldre, konservativa elementet.
Över hans till 1700-talet förlagda drama »Man får ej leva som
* På skandinaviska språk förefinnas blott »Belougins giftermål» (1883),
utdrag ur »Den falske Dmitri» och »Vasili Schujski» i C. M. Lindforss’
»Stycken ur Rysslands nyaste hist. drama», efter Courrières »Histoire de la
littéra-ture russe» (Finsk Tidskr. 1880) samt Thor Langes danska översättning av den
roliga skälmkomedien »Paa Herregaarden» (= »Skogen») 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
