Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Rysk samhällssatir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ÅTTONDE KAPITLET.
trots alla ömsningar av pompadurer. En änka efter en lektor
i latin gick med rätta förlustig pension, därför att hennes salig
man en gång förväxlat supinum och gerundium — förmodligen
var han besläktad med den lärde ämbetsman, som hälsat en
nykommen pompadur med det en smula förvanskade citatet ur
Virgilius: »Jag fruktar både danaerna och dem, som komma
med skänker...»
Den andra saltykovska grundtypen är »taschkendåren»,
uppkallad efter huvudstaden i det nya ockupationslandet Turkestan,
dit Ryssland då exporterade en massa samvetslösa lycksökare och
äventyrare. I serien »Våra Taschkendare (1869—72) skildras
dylika kolonialjobbare och kulturpioniärer, som söka sig till rikets
utkanter för att där leva ett behagligt parasitliv på infödingarnas
bekostnad. De äro djupt övertygade om att det endast är
dumhuvuden, som utföra ett hederligt, föga lönande arbete, under
det att medelmåttorna genom samvetslös fräckhet, affärsfyndighet
och kryperi kunna göra karriär och finna lyckan redan här på
jorden. Det var Nikitins, Nekrasovs och Ostrovskijs »kulaker»
i en ny, förfinad upplaga med en exotisk fernissa på den tjocka
huden.
I företalet till denna samhällssatir skrev Saltykov:
»EttTasch-kend kan skapas var som helst. I samhällenas liv förekomma
tillfällen, då Taschkend med våld bultar på varje port och blir
ett oundgängligt livsprogram ... Jag vet ju, att ett Taschkend
håller på att dö, men jag vet därjämte, att Taschkend håller på
att födas på nytt.» Och Saltykov hade rätt i sin aning.
»Taschkend» är oförgängligt i Ryssland. Det har funnits i Polen
alltifrån Katarina II:s dagar; det gjorde sig hemmastatt i Finland
under Bobrikovs auspicier och vräkte sig övermåttan i Sibirien,
Amurlandet och Mandschuriet, där den beryktade ståthållaren
Alexejev helt visst var en taschkendare i kub.
På en bredare, historisk basis står samhällssatiren i den
kostliga »Historien om en stad» (1870). Denna stad, Qlupov (av
glup, dum), anlades på en sumpmark (likasom Sankt Petersburg),
och dess historia är en grotesk parodi på Rysslands krönika från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
