Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Rysk samhällssatir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSK SAMHÄLLSSATIR.
177
Jag har på alltför nära håll sett livegenskapen för att kunna
glömma den. Jag har sett ögon, som ej kunde uttrycka något
annat än skrämsel; jag har hört kvidanden, som söndersargat
hjärtat, men bakom vilka intet annat förnams än fysisk smärta;
jag har varit vittne till utbrott av djuriska lustar, som blossat
upp bara för en brödbits skull. I detta rike av skrämsel, fysiskt
lidande och äcklig despotism fanns ej en enda detalj, som
undgått mig och som ej tillfogat mig smärta...»
Denna sedliga indignation fick sitt vackraste uttryck i den
fantastiska skissen »En dröm i sommarnatten». Efter en animerad
fest för en jubilerande kollega i »verket» (denne hade i 50 år
haft övertillsynen över departementets klosetter!) drömde
författaren, att han befann sig i en by, där man ville fira bonden
Moseitj’ 50-åriga arbetsjubileum såsom representanten för alla
ryska bönder, de där mödat sig troget och tålmodigt, betalat
skatt till kronan och fullgjort alla förpliktelser mot staten, även
om dessa icke varit lagligt befogade. Vid denna fest håller
skolläraren Kramolnikov ett glödande lovtal över den ryske bonden
på en lyrisk prosa, som borde avtryckas i varenda rysk läsebok
för folkskolan. Han talade om det utpinade, men ännu icke
fördärvade och krossade bondeståndet, vars liv är fullt av faror,
okända för andra samhällsklasser. Han skildrade barnens
vårdslösade, glädjelösa uppväxtår, då de lätt blevo rov för
smittosamma sjukdomar. Men ändå blevo ofantligt många vid liv
såsom försoningsoffer på fäderneslandets altare, likasom Abrahams
son Isak, men utan den räddande ängeln från himlen. Därpå
prisades det tysta hjältemodet hos bondkvinnorna, som aldrig
fingo dela sina mäns små fröjder och som dolde sina tårar för
världen. Men trots livegenskapens upphävande ha bönderna det
lika eländigt som förut och försvinna mer spårlöst än då
vattenytan svagt krusas över en sjunkande sten ... Talet avbröts
genom länsmannens och polisens ankomst (ty en lojal häradsskrivare
hade förberett myndigheterna på en »revolt»), och festen
upplöstes under vild panik.
I konstnärligt avseende står den saltykovska samhällskritiken
Rysk kulturhistoria. III. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
