Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RYSKA ROMANFÖRFATTARNA.
185
lugnt och sömnigt i denna avlägsna nejd; på fälten röra sig
fredliga boskapshjordar (inga vilddjur), och vaktlarna pipa sakta.
Den dödslika tystnaden i stugorna stores blott av flugornas surr
eller av hostandet från en gumma ovanpå ugnen. Inga mord
eller stölder, inga lidelser uppröra människorna. De ha
visserligen hört talas om Moskva och om »Piter, där det finns tyskar
och fransmän», men hamnplatsen (pristan) vid Volga är deras
Kolchis och Herkules’ stöder. Här låg Oblomovs
stamgods, och här växte han upp som ett bortklemat barn. Amman
somnar i sommarvärmen, och när solen gått ned, göra
Oblomo-varna korstecknet och gå till sängs: »Gud ske lov att den här
dagen är slut!» Han får höra folksagor om skogsråt och om
Ilja av Murom, om sovande prinsessor och förhäxade städer, och
detta alstrade vidskeplighet, rädsla, tungsinthet och — lojhet.
Ju äldre Oblomov blev, dess mer arbetade sig i hans skygga
själ fram ett pinsamt medvetande, att många sidor av hans väsen
ej blivit fullt väckta, några knappt vidrörda och ingen enda
riktigt utarbetad. Han kände sjukligt, att i honom var levande
begraven någon god, ljus livsprincip, som kanske redan var död
eller låg där som guldet i bergets sköte, fastän det för länge
sedan bort bli gångbart mynt av den ädla metallen. Smuts och
damm hade lagrat sig i hans själ, likasom på hela hans yttre
omgivning, och något hindrade honom från att rycka upp sig
och hissa förnuftets och viljans segel på livets seglats.
Kärleken till Olga — utmärkt tecknad — rycker en liten tid
upp honom ur apatien och är det sista försöket att rädda honom
åt livet. Men även här drar han sig tillbaka, och Olga blir gift
med hans barndomsvän, den handlingskraftige, praktiske tyskfödde
Stolz, fastän hon alltid bevarar en varm sympati för Oblomovs
renhjärtenhet och heder. Gripande är det vemodiga avskedet
mellan de båda vännerna. Stolz’ och Olgas son döpes till Ilja
efter Oblomov, ty han skall i framtiden utföra allt det goda, som
fanns hos Oblomov, fast det icke hann utveckla sig hos honom.
Han var ej mindre intelligent än andra; hans själ var ren och
klar som glas; han var ädel och ömsint och gick ändå ömkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
