Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186
ÅTTONDE KAPITLET.
under för den ryska själssjukdom, som efter honom kallats
oblo-movsijina.
»Oblomoveriet» är den samhällskrankhet, som alstrats av den
ryska livegenskapen. Det är en allmänt slavisk passivitet, som
fått en speciellt rysk karaktär genom historiska förhållanden och
vltrar sig i apati, håglöshet, viljeslapphet, social trötthet och
likgiltighet för kultur och progress. Oblomov, en ättling av
Fon-vizins Mitrofanusjka,* är en äktrysk typ, som vi kunna spåra
ända från folkfantasiens uråldrige Ilja av Murom, bonden som
satt orörlig i trettio år, innan han kom sig för med något; den
godmodigt konservative fabeldiktaren Krylov hade helt visst något
oblomovskt i sig, och det synes mig ligga en ansats därtill i
Tolstojs österländska asketism och negativa icke-motstånd mot
det onda. Det finnes intet hamletartat i denna typ, intet av den
energilösa entusiasm, som kännetecknade den Pusjkinska periodens
frihetssvärmande hjältar (Onegin, Petjorin, Tjatskij) eller Herzens
och Turgenevs »överflödiga» människor (Beltov, Rudin m. fl.),
samhällsmissnöjda svärmare, som lösryckts från den ryska jorden,
men icke fått säkert rotfäste i den västerländska kulturen.
Oblomov har intet västerländskt i sig; han är ryss från fotabjället till
hjässan, en lika äktrysk företeelse som t. ex. de båda varandra
så olika, men ändå ömsesidigt kompletterande företeelserna Tolstoj
och Pobjedonostsev. Oblomoveriets innersta väsen har mästerligt
analyserats av kritikern Dobroljubov, som bland annat yttrade:
»Om jag ser en rysk godsägare (från 1840-talet), som pratar
om mänskliga rättigheter och om nödvändigheten att utveckla
personligheten, så vet jag av de första orden, att det är Oblomov.
Möter jag en tjinovnik, som beskärmar sig över de administrativa
krångligheterna och svårigheterna, tvivlar jag ej på att det är en
Oblomov. Hör jag en officer klaga över tröttande parader och
det gagnlösa i att gå i marschtakt, har jag bestämt en Oblomov
framför mig. När jag i tidskrifter läser liberala utfall mot
missförhållanden och jubel över att något gjorts, som man länge
hoppats och önskat, tror jag, att det kommer sig av den egna
• Se del II sid. 189.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
