Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RYSKA ROMANFÖRFATTARNA.
193
paré kärlekens helgd än de småsinnade människor, som av
gammal vana och liknöjdhet fortfarande spela på sina slappa och
ljumma hjärtans halvbrustna strängar.»
Turgenev hade nog själv stått inför sådana ögonblick, och
livet hade lekt grymt med hans eget lättantändliga hjärta. Hans
dotter Pelageja, frukten av en förbindelse med en obildad f. d.
livegen kvinna, vållade honom endast bekymmer och stora
utgifter — hon blev olyckligt gift med en fransman, och en
ersättning för den onådda familjelyckan fann den vankelmodige
ungkarlen först hos »sitt hjärtas drottning», den framstående
spanska sångerskan Garcia, gift med den franske konstnären
Viardot, som utövat ett mycket starkt och välgörande inflytande
på Turgenev. Men icke kunde det bliva den fulla livslyckan.
»Jag upphörde att skriva bra, då jag upphörde att älska... Gift
er — det råder en gammal ungkarl, som vet, hur tomt och
bittert det är att vara ensam. Visserligen har jag hushåll med
min dotter och hennes guvernant — men vilken skillnad!»
Turgenevs världsåskådning var i sin panteism och pessimism
av tröstlösaste slag. Kärleken och hungern — se där de båda
makter, som, beroende av varandra, regera världen. Sin tillflykt
från världens larm och gäckade förhoppningar fann den gamle
jägaren och grubblaren i naturen, hos »jättekvinnan, som är lika
opartiskt intresserad för krypdjurens benmuskler som för det
mänskliga hjärtats slag» och som lika sublimt och likgiltigt höjer
sig över det mänskliga livets intighet som alperna över de djupa
dalarna (»Jungfrau och Finsteraarhorn» i »Senilia»). »Då
människorna på jorden inbilla sig, att vårt lilla klot är världens
medelpunkt, ha de tillmätt allt jordiskt en överdriven betydelse.
Den tanken att det om 50 år ej skall finnas kvar ett grand av
ens verksamhet, är mycket avkylande för egenkärleken, ehuru
man å andra sidan ej får hängiva sig åt sådana tankar för att
ej försumma allt arbete. Men människornas lycka består i att
handla mot logikens lagar och ryckas med av ögonblickets
stämningar.»
I samband med denna poetiska naturdyrkan stod Turgenevs
Rysk kulturhistoria. III. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
