Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RYSKA ROMANFÖRFATTARNA.
197
»Flickan böjde huvudet och svarade långsamt: Ja, även till
brott! — Rösten fortfor efter ett litet uppehåll med nya frågor:
Vet du, att du kan bliva gäckad i den förhoppning och
övertygelse, som du nu hyser, att du kan bli förd bakom ljuset,
och att du kanske förgäves spiller ditt unga liv? — Jag vet
även det, men ändå vill jag gå dit in.»
»Så träd då in!»
»Flickan överskred tröskeln, och ett tungt täckelse föll ned
efter henne. Du dåraktiga! gnisslade någon bakom. Du heliga!
ljöd det från ett annat håll till svar.»
Ivan Turgenev har blivit glömd, alltför fort glömd, framför
allt av sina egna landsmän. Hans veka natur stod fjärran från
det revolutionära stridsvimlet, och hans konstnärlighet var ganska
begränsad. Men inom detta mindre område skall han förbliva
den erkände mästaren, och hans enkla, något entoniga romaner
skola i alla tider bevara en viss tjuskraft på unga sinnen, därför
att Turgenev med poetisk sanning behandlat oförgängliga ämnen
ungdom och kärlek, liv och död, den vemodiga glädje och det
tunga lidande, varpå det ryska livet är och förblir så rikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
