Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
ÅTTONDE KAPITLET.
denne måtte återvända till sin vittra verksamhet. Men ännu till
det sista arbetade hans konstnärliga fantasi och skapade mystiska
skisser, visioner och »spökhistorier», som icke varit utan
betydelse för den nyaste litteraturströmningen i Ryssland. Och sitt
vackraste eftermäle har han kvarlämnat i sitt litterära testamente
■»Senilia, Dikter på prosa» (1882), förtjusande miniatyrbilder av
ungdomens svärmerier, mannaårens erfarenheter och ålderdomens
tungsinta hågkomster. Ungdomens, kärlekens och poesiens drömda
lycksalighetsö! »Böljorna hava lagt sig igen, men färgernahaännuicke
förbleknat på den skrovliga stenen, huru mycket den skarpa vinden än
söker utplåna dem... Hur skönt, hur ljuvt det var, när rosen glödde.»*
Bland dessa »dikter på prosa» fanns en skiss vid namn
»Tröskeln», som man först nu vågat publicera i Ryssland, enär den
dåtida förläggaren — det var »Vjestnik Jevropys» redaktör
Sta-siulevitj — fruktade, att Turgenev själv »skulle snava på
denna tröskel», d. v. s. bli trakasserad av censuren. Med denna
skiss vilja vi avsluta vår korta studie av en av Rysslands blidaste
och mest sympatiska författare.
»Jag ser en väldig byggnad. På framsidan är en öppen dörr,
och bakom skymtar ett dystert töcken. Framför den höga
tröskeln står en flicka, en ung ryska. Köld fläktar från detta
ogenomträngliga töcken, och med den iskalla luften stiger ur djupet en
dov stämma: Du som önskar överskrida denna tröskel, vet du
vad som väntar dig? — Jag vet det, svarade flickan. — Hunger,
köld, hat, hånlöje, förakt, skymf, fängelse, sjukdom, till och med
död! — Jag vet det. — Även fullständig isolering, ensamhet! —
Jag vet det, jag är redo; jag är färdig att tåla alla lidanden och
slag. — Ej blott av fiender, utan ock av vänner? — Ja, även
av dem. — Välan! Är du ock redo till offer, till namnlöst offer?
Du förgås, och ingen skall veta ens, vems minne de ära! — Jag
behöver varken tacksamhet eller medlidande. Jag behöver intet
namn. — Är du ock beredd till brott?»
* Titeln på denna skiss, uppkallad efter ett poem av Mjatlev (1843), har
ock givit uppslag till en vacker dikt av K- R-, författarmärke för skalden
storfurst Konstantin Konstantinovitj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
