Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOSTOJEVSKIJ.
203
samhället, och han känner sin underordnade ställning gentemot
fångvaktarna. Men intet kan komma honom att glömma, att han
också är människa. Och därför bör han behandlas mänskligt*...
Huru mycken ungdom är ej förgäves begraven inom fängelsets
murar! Huru stora krafter gå ej här till spillo! Ja, det måste
medges: ryssarna äro ett ovanligt folk. Kanske äro dessa fångar
de starkaste och mest begåvade bland oss. Men förgäves gå
mäktiga krafter här förlorade — fördärvas onaturligt, olagligt,
oåterkalleligt. Och vem rår för detta? Vem är den skyldige?»
Ja, vem är den skyldige, kto vinovat? Varför är mycket så
eländigt i Ryssland? Det är den stora frågan, som Herzen,
Dostojevskij, Tjernysjevskij och otaliga andra ryssar gjort sig och
som de besvarat på olika sätt och ur olika synpunkt. Dostojevskij
besvarade ej frågan direkt och drog ej de praktiska eller politiska
konsekvenserna av sitt tysta svar; detta ingalunda av feghet, utan
på grund av sin resignerat passiva själsläggning. Dostojevskij var,
lika litet som Rylejev, Gogolj eller L. Tolstoj, en revolutionär
eller ens politisk natur; han var en fridens man, en själsgrubblare,
och hans trohet mot tsaren, hans tro på den ryska autokratien
hade aldrig rubbats — varken före eller efter dödsdomen. Han
kom till Sibirien såsom en av liberala, socialistiska och
västerländska åskådningar något smittad Saulus, men återvände såsom
en resignerad, ångerfullt och varmt troende, ortodox Paulus. »Jag
kände, att den Högste fört mig dit, för att jag skulle få erfara något,
lära känna det väsentliga, utan vilket man ej kan leva, och som
finnes blott hos folket, även om folket är styggt, tjuvaktigt, mordiskt
och supigt, och för att efter hemkomsten meddela detta åt andra.»
Det är synnerligt betecknande för ryska förhållanden, att man
i Dostojevskijs hemland envist tvistat om, huruvida den sibiriska
fångenskapen varit till gagn eller till skada för Dostojevskij.
* Till samma resultat av sina iakttagelser rörande de sibiriska straffångarna
kom den finkänslige skalden Peter Filippovitj Jakubovitj (f. 1860), som 1887
dömdes till 18 års deportation. Av hans uppseendeväckande interiörer från
»De förskjutnas värld» finnas några prov i svensk översättning i Stockholm
Dagblad 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
