Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
TOLFTE KAPITLET.
Konstnärligt förevigades Dostojevskij^ minnen av Sibirien i den
märkliga boken »Anteckningar från det döda huseb (1862), ett
mästerverk av fin människokännedom och iakttagelseförmåga,
parad med människokärlek. Av hänsyn till censuren undveks all
kritisk skärpa, och de skenbart enkla intrycken av fångarnas
vardagsliv läggas i munnen på en adelsman, som av svartsjuka
dödat sin hustru; men just genom sin enkelhet, fri från allt
effektsökeri, verkade skisserna så mycket mer övertygande och
överväldigande. Och mitt ibland allt elände, all förnedring fann
han det rent mänskliga och goda, så att han kunde se på de
olyckliga varelserna med andra ögon än hatets eller med
nedlåtande medömkan. All ondska försvann ur hans eget hjärta,
och han erinrade sig i de bittraste stunderna sin egen barndom,
»denna heliga och dyrbara skatt, utan vilken människan ej kan
leva», t. ex. episoden huru han som nioårig pojke skrämdes av
en varg och rusade till en bonde, som strök honom på kinden
med sin grova näve och lugnade honom med att lägga sitt
smutsiga finger på hans darrande läppar.
»Det ryska folket förnekar ej brottet och vet, att brottslingen
är skyldig. Men folket vet ock, att det är medskyldigt med varje
brottsling. Men i och med att folket anklagar sig själv, visar
det till fullo, att det icke tror på något samhällsutskum, utan att
detta tvärtom beror helt och hållet på själva folket, som kan
höjas genom oavbruten ångerfullhet och självfullkomning. Energi,
möda, kamp — se där vägen till förädling ... Men intet är
olyckligare än en brottsling, som upphört att betrakta sig som brottslig
— det är ett djur, ett fä. Han är dubbelt olycklig och
brottslig... Det påstås, att det ryska folket känner evangeliet klent
och ej har reda på trons grunddogmer. Detta är visserligen sannt;
men folket känner Kristus och älskar hans bild på sitt sätt, ända
till lidande.»
»Det mest karakteristiska i det ryska folklynnet — lyder en
annan av dessa märkliga iakttagelser från Sibiriens Döda hus —
är dess rättskänsla. En fånge vet, att han är fånge, utstött ur
* På svenska t Det döda huset» 1883.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
