Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETEN’ PÅ JASNAJA POLJAN A.
231
II, Betskij och Novikov redan hundra år förut gjort liknande
experiment för att omplantera Rousseau på rysk jordmån.
Han utgick naturligtvis från teorien om den där absoluta
frihetens förträfflighet och om naturens självtillräcklighet att
uppfostra människan. Allt, som hittills gjorts på folkundervisningens
område, hade lett till avvägar; statens uppfostran vore våldsam,
därför olaglig och oberättigad, och alla pedagogiska villfarelser
hade bestått däri, att man sökt främja utvecklingen av en viss
sida av barnets väsen, icke hela utvecklingens harmoni. »Idealet
ligger ej framför oss, utan bakom oss, och det är vi, de s. k.
bildade, som skola lära oss av folkets barn, icke tvärtom...»
Dessa påståenden och hugskott, karaktäristiska både för Ryssland
och för Tolstoj genom sin brutala radikalism och sin suddiga
hopblandning av sannt och falskt, gott och ont, väckte
naturligtvis stort uppseende i Ryssland. Men icke ens från de håll, där
man var benägen att se det sunda, som verkligen låg till grund
för denna ryska rousseauianism, fann Tolstoj medhåll. Den
framstående pedagogen Evg. Markov framhöll med rätta, att de
goda resultat, som Tolstoj påstod sig hava av sin tvångslösa
undervisning, alls icke bevisade något, enär det ej var en skola i
egentlig mening, utan en familistär, vars unga medlemmar hade
roligt och i Tolstoj sågo icke läraren, utan den välvillige,
barnkäre husfadern, som själv fann nöje i sin tillfälliga sysselsättning.
Och den skarpsinnige sociologen Tjernysjevskij påvisade i en
kritisk avhandling, att Tolstojs system var falskt genom det
ensidiga överskattandet av människonaturen: en fullkomlig frihet är
otänkbar, och om den eljes vore möjlig, bleve den snarare till
skada än till gagn.
Utan att vidare akta på dessa invändningar fortsatte Tolstoj
sitt reformarbete och överflyttade det på hela samhället. Början
gjordes år 1884 med den mycket läsvärda boken »Vad är att
göra?» — närmast en frukt av Tolstojs studier av
stadsproletariatet i Moskva. Det lilla arbetet är rikt på intressanta
erfarenheter och iakttagelser, om ock undersökningarna om fattigdomen
på »Skälmtorget» i Moskva äro skäligen naiva och dilettantiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
