Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETEN’ PÅ JASNAJA POLJAN A.
233
nog, att den börne ädlingen Tolstoj aldrig känt armod och nöd
såsom en Nekrasov eller Dostojevskij, utan att han först på äldre
dar studerat dessa företeelser med sitt vanliga naiva intresse.
Men saken har en djupt allvarsam sida, som kanske har blivit
livets värsta prövning för Tolstoj själv. En tidningsnotis
meddelade för ett par år sedan, att den amerikanske oljekungen
Rockefeller skulle ha vänt sig till Tolstoj med förfrågan, vad han
borde göra med sin kolossala förmögenhet, och att Tolstoj till
svar citerat bibelspråket: »Sälj allt det du haver och giv åt de
fattiga!» Historien är helt visst osann, liksom så många notiser
från och om Jasnaja Poljana, ty Rockefeller vet nog själv bäst,
huru han skall förfara med sitt timliga goda. Men osannolikt
är det icke, att Tolstoj skulle ha givit ett sådant svar, ty han bär
alltid detta bibelspråk på läpparna och tror väl, att han själv
handlat därefter genom att på sin oblomovskt lugna ålderdom
skänka varenda rubel, som han förtjänar på sina högst
vinstgivande skrifter, åt — sin förståndiga hustru. Merezjkovskij,
som med en hjärtlös följdriktighet synat Tolstoj i sömmarna och
påvisat den klena tråcklingen, anmärker med rätta spetsigt, att
på detta enkla sätt har Tolstoj funnit hemligheten, huru en kamel
skall kunna gå igenom nålsögat, d. v. s. huru rikemannen kan
slippa in i himmelriket. Här, i den kristna lärans innersta
kärnpunkt, har Tolstoj fegt kompromissat med livet, likasom Pusjkin
med tsardömet, och blivit — liten. Hade han verkligen
handlat efter sina läror och byggt sig en koja i ödemarken, där han
livnärt sig av »gräshoppor och vildhonung», skulle detta ha varit
ett sublimt vanvett, som tillförsäkrat honom en plats bland de
verkliga helgonen vid sidan av Franciscus av Assisi. Men den
gloria, som nu kringstrålar honom, skall snart förblekna.
Så länge Tolstoj rör sig på det rent sedliga området, kan man
följa honom ett långt stycke med erkännande och sympati, ty
här är han i sin enkelhet alltid sublim, även om man måste
förundra sig en smula över den överskattning, som från så många
håll slösas på hans etiska program, vars riktiga punkter för
långliga tider sedan äro kända och erkända. Över huvud kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
