Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETEN’ PÅ JASNAJA POLJAN A.
241
vitj Tolstoj ofta i tysthet bittert beklagat, att dessa tårar sinat,
att den stora hänförelsen slocknat i hans själ, som under
ständigt sökande efter en abstrakt sanningsformel och under
ständigt etiskt grubbel mistat den känslovärme, den omedvetna,
impulsiva innerlighet, som är det första villkoret för en sannt
kristlig religiositet.
Men när historien en gång korrigerat och reducerat den höga
värdesättningen av hans sociologiska betydelse för Ryssland vid
det tjugonde århundradets början, skall den dock bevara minnet
av hans ur äktrysk synpunkt sällsynt fullödiga bild, som just
genom en viss andlig begränsning är så helgjuten och, trots
många skenbara motsägelser, fullt följdriktigt utförd i de yttersta
detaljer. När hans namn en gång skall nämnas såsom den siste
store raskolniken med världsrykte, såsom det mest storslagna
uttrycket för Rysslands kulturella efterblivenhet och österländska
livsåskådning, skall man dock främst med tacksamhet
minnas, att han medels det ryska språket skänkt världslitteraturen
ett par mästerverk, utan vilka vi skulle vara ännu fattigare i vår
kunskap om det ryska själslivet. Ty lika litet som Tolstoj har
mäktat förstöra eller ens rubba det kulturens tempel, vari han
själv fått en inblick genom sin västerländska bildning, lika litet
skall han vara i stånd att förinta sin egen litterära livsgärning.
Och på den skulle jag vilja tillämpa Tolstojs egna ord om den
stackars musikanten Albert, han som var den bäste och
lyckligaste av alla:
»Konsten är den högsta yttringen av den mänskliga förmågan.
Den förlänas åt några få utvalda och lyfter dem till en sådan
höjd, att det svindlar för dem och blir svårt för dem att hålla
sig friska. I konsten, likasom i allt slags kamp, finns det
hjältar, som helt offra sig för sitt kall och duka under utan att ha
nått målet.»
Rysk kulturhistoria. III.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
