Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
Den moderna samhällskritiken.
BJELINSKIJS närmaste arvtagare såsom ledare av den litterära
kritiken i det borgerliga samhällets tjänst var N. A.
Dobroljubov (d. 1861), son av en präst i Nizjnij
Novgo-rod. Han vidgade det etiska och estetiska programmet genom
att taga hänsyn även till naturvetenskaperna och förenade
hege-lianismen med en från England hämtad realism och
nyttighets-lära, som krävde konsten för det praktiska livet, för
folkbildningen och för hela mänsklighetens lycka. Folket hade — enligt
hans uppfattning — intet att skaffa med Pusjkins konstnärlighet,
Zjukovskijs söta verser eller Derzjavins stolta odén; ja, inte ens
Gogoljs humor eller fabeldiktaren Krylovs »bondsluga naivitet»
hade ingått i folkets medvetande. »Då man talar om folket,
brukar man klaga över att inga strålar av upplysning tränga ned
i dessa samhällslager, och att ’folket’ därför ej har medel att
höja sig i sedligt avseende, komma till insikt om personliga
rättigheter, förbereda sig för statsborgerlig verksamhet o. s. v.
Dessa beklaganden äro mycket välmenta och till och med
berättigade, men ge oss alls ingen anledning att förtvivla om
’folkets’ framtid. Folket bringas till sedlig utveckling och
självständig förbättring av sin materiella tillvaro icke endast genom
erfarna ledare eller genom litteraturen, som alltid är mer eller
mindre frasrik. Det finns ock en annan väg — en väg av
livsfakta, som aldrig försvinna spårlöst och som verka även på
den obildade bonden. Dessa faktorer, som i det praktiska livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
