Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
TRETTONDE RAPITLET.
principen l’art pour l’art, konsten för sin egen skull, ty konsten
är vetenskapens surrogat, och båda skola stå i samband med
livet och tjäna till människans harmoniska utveckling. »Likasom
en trevlig bostad gör människan bättre än en dålig våning, är
en frisk människa vida bättre än en retlig och missnöjd sjukling.»
Men undervisningsministern Norov förbjöd hans avhandling och
akademiska utnämning av politiska skäl, och efter en kort
verksamhet som lärare ägnade han sig uteslutande åt litteraturen i
Nekrasovs »Sovremennik».
Där gjorde han sig snart fördelaktigt känd genom sin stora
lärdom, sin klara stil och kritiska skärpa. Han skrev den första
analysen av L. Tolstojs författarskap, påvisade det farliga i
Pusj-kins epikureiska kvietism och röjde sociologiskt skarpsinne i
kritiken av Turgenevs första alster. Varm vän av
bondeemancipationen, ivrade han för agrarkommunism, med lösköpande av jord
åt bönderna, och stödde sig härvid på Aug. v. Haxthausens
»Studien tiber die inneren Zustände Russlands». Ehuru han
eljest bekämpade slavofilerna, ansåg han i likhet med dem, att
Ryssland hade bevarat sina ursprungliga traditioner och i sin
sociala utveckling kunde undvika västerlandets dyrköpta
erfarenhet. Det onda låge huvudsakligen i förvaltningen och
rättsskipningens uselhet. Efter studier av engelska auktoriteter (särskilt
Stuart Mill) gjorde han ett utkast till en modern, självständig
samhällslära, betonade kraftigt de socialekonomiska intressenas
företräde framför de politiska och påvisade skillnaden mellan
nationell rikedom och folkligt välstånd. I några artiklar »Brev
utan adress» (i själva verket riktade till Alexander II) vädjade
han till folket rörande tvistefrågan om vilken verksamhet vore
gagneligare för det allmänna bästa — samhällskritikerns eller
regeringens. »Men — tillägger han — folket känner oss båda
blott till namnet. Det är apatiskt och sover ännu, på få
undantag när.»
Han var själv medveten om de farliga följderna av sin
frimodiga kritik och skrev till sin fästmö Olga Sokratovna Vasiljeva,
dotter till en läkare i Saratov: »Vilken dag som helst kan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
