Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA SAMHÄLLSKRITIKEN. 245
Likasom Pisarev i viss mening var en föregångsman för den
s. k. »nihilismen» i litterär mening, blev hans samtida, kritikern
Apollon Grigorjev (1822—64), en siare av den kommande
revolutionens kaotiska vitterhet. Även han utgick från Gogolj, men
fordrade av litteraturen ej blott en nationell karaktär, utan ock
en rent lokal färg. I sin beundran för Ostrovskij, Chomjakov
och Pusjkin gick han till ytterlighet och var trots sin betydande
talang lika oklar och ojämn i stilen som tygellös i sitt leverne
och dessutom så impopulär, att Dostojevskij måste be honom
skriva anonymt i sin tidskrift »Vremja». Hans världsåskådning
präglades av den kaotiska, desperata tröstlöshet, som i våra dagar
genomströmmar Leonid Andrejevs och en massa andra novellisters
skrifter: »Livet är något hemlighetsfullt och outtömligt, en
avgrund, som slukar allt ändligt förnuft, en ofattbar rymd, vari ej
sällan försvinner, såsom en våg i oceanen, varje logisk
slutledning. Det är till och med något ironiskt och därjämte dock
fullt av en kärlek, som ur sig alstrar världar på världar...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
