Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den nya novellistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN NYA NOVELI.ISTIKEN.
277
lugn och ej ha medvetande om sin olycka; de trivas i
storstädernas smygvrår, men förakta landsbygden och blicka med
förakt på de »trubbkäftiga, jordslukande bönderna, som äro till den
grad ogina, att de rent av fordra pass av en vandringsman».
I all synnerhet hata de det borgerliga samhället,
köpmansbrac-kan, finna till och med guldets boja tryckande, erkänna endast
styrkans rätt, respektera inga andra lagar än de s. k. naturliga
och äro ej ens mottagliga för tacksamhet eller tillgivenhet, enär
även detta pålägger vissa moraliska förpliktelser. Dessa
barfo-tingar ha blivit urspårade, råkat på förfall, icke därför att de
äro sämre eller dummare än folk i allmänhet, utan därför att de
i sin obändiga frihetslust icke vilja foga sig i ett regelbundet,
hederligt arbete, men på samma gång äro för lata, för
energilösa att höja sig till ett positivt mål över den negativa protesten
mot den samhälleliga lumpenheten och tråkigheten.
Gorkijs figurer »från samhällets botten» eller från f. d.
rytt-mästar Kuvalkas nattasyl för husvilla alkoholister och
vagabon-der äro sålunda mindre ryska folktyper än ett slags konstruerade
överklassmänniskor, som förlorat allt samband med det övriga
folket och som inbilla sig stå över samhället, därför att de med
eller mot sin vilja skilt sig därifrån. Några av Gorkijs luffare
äro tagna på kornet, men andra äro endast språkrör för
författarens spirituella reflexioner om den absoluta viljefriheten m. m.
och verka därför i dialogen något konstlat och overkligt.
I ögonen fallande är den nietzscheanism, som här och var
framskymtar i Gorkijs skrifter, särskilt från den äldre perioden.
Där undras t. ex., om det är moraliskt eller omoraliskt att döda
en obotligt sjuk (»Misstaget»); styrkans och egoismens rätt
framhålles i »Artem», »Tjelkasj» m. fl. berättelser; ensamhetslängtan
(Nietzsches »Einsamkeitslehre») har en viss motsvarighet hos den
filosofiske kocken Konovalov, som svärmar för Robinsons
obebodda ö, eller hos Malva, den grönögda, koketta bondtjuserskan,
som stundom får lust att ro långt ut på havet för att slippa
människorna. Sannolikt har Gorkij, en vetgirig, men halvbildad
autodidakt, uppsnappat åtskilliga fraser och slagord av den tyske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
