Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den nya novellistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
TRETTONDE KAPITLET.
tänkaren, men om någon egentlig påverkan kan det inte bliva
tal — därtill är Gorkij för naiv, för känslosam och för rustik.
Gorkij är ett stort barn, rik på barnsliga hugskott och
ungdomliga svärmerier, omedveten eller åtminstone oklar i fråga om
de praktisk-politiska medlen och målet, men också lyckligt
okunnig om sin verkliga styrka och ■—■ sin vanmakt. Med eller mot
sin vilja har han kommit att spela en rätt stor, om ock flyktig
roll i Rysslands senaste historia, och flera partier eller grupper
skyndade sig att begagna Gorkijs namn för sina politiska syften.
»Narodnikerna», Rysslands demokratiska »lantmannaparti», som
söka Rysslands välfärd i ett starkt bondestånd och ett förbättrat
åkerbruk, ville genom Gorkij bevisa, hurusom det nationella
välståndet försämrades genom industrialismen och inflyttningen till
städerna; marxisterna sökte få honom på sin sida därför att han
blottat kapitalismens och industriproletariatets elände, och till och
med de konservativa åberopade sig på honom, då de ville
misskreditera hela det liberala nyhetsmakeriet.
Detta visar bäst, att Gorkij i själva verket ej tillhör något
bestämt parti, och att han har föga med den ryska samhällsläran
att skaffa. Ursprungligen har Gorkij varit ren anarkist av samma
oförargliga slag som Tolstoj, och först på senare tiden —
särskilt i romanen »En moden* — har han visat avgjorda
sympatier för den socialdemokratiska arbetarrörelsen. Men så länge
han ännu var bunden av sin löst påhängda »nietzscheanism»,
visade han sig lika likgiltig för de valkiga bönderna på landet
som för de smutsiga fabriksarbetarna i staden och uppställde
frihetsidealet i den hem- och laglöse bosiaken. Om proletärerna
låter han på ett ställe en avsigkommen tidningsman säga: »Jag
fick lära mig av en student, att vi proletärer äro landets hopp
och kallade att sprida ljus och sanning. Jag trodde dessa nöt.
Men sen dess ha tjugu år förflutit, och vi proletärer ha blivit
fullvuxna, men äro varken klokare eller ha gjort andra klokare.
Ryssland lider alltjämt av sin kroniska krankhet: överflöd på
skurkar och odågor, och vi proletärer öka med nöje deras led.»
* Sv. övers. 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
