Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den nya novellistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA NOVELI.ISTIKEN.
279
Såsom en äktrysk samhällsföreteelse i en revolutionär
brytningsperiod skall Gorkijs namn leva kvar i historien; men hans
personliga roll är redan utspelad, och såsom författare skall han
bliva ett oförskyllt offer för den »tidiga framgångens» lätt vunna
och snart förflyktande popularitet. Han var i sitt esse, så länge
han sorglöst strövade på de ryska landsvägarna och slog sig i
slang med galghumoristiska »pilgrimer» eller då han satt i en
krogvrå för att lyssna till »sången om de blinda». Men när han
trädde utom den sfär av barfotingar och fördettingar, bland vilka
han själv uppväxt, har han blivit — icke falsk, men väl
onaturlig, uppstyltad och moraliskt deklamerande. Och då sticker den
halvlärde dilettanten fram — t. ex. i resebreven från
Nordamerika och Frankrike — stundom ock den något gammalmodige
romantikern från Pusjkins och Lermontovs tid, t. ex. i »Gamla
Izergil», den äventyrliga tsigenerskan i Bessarabien. Såsom
romanförfattare lider Gorkij, i likhet med de ryska epikerna i
allmänhet, av brist på koncentrering, symmetri och måttfullhet. Hans
märkligaste roman, »Forna Gordjejev», synes mig vara ett
skönlitterärt oting, tyngt av upprepningar, långrandiga dialoger och
reflexioner, och trots både intressanta detaljer och väl tecknade
karaktärer, som avteckna sig mot bakgrunden av
Volga-strändernas entoniga, men av den rörliga trafiken livade landskap, är
huvuduppgiften misslyckad: att framställa individens fåfänga
brottning med ett fördärvat samhälle. Och Gorkijs dramer (»På
samhällets botten», »Småborgare*, »På sommarnöje», »Solens
barn», »Barbarer»), rika på karaktäristiska scener och interiörer
ur fördettingarnas liv, brista i väsentliga punkter mot de
dramatiska stillagarna. Här har Gorkij vunnit en oförtjänt berömmelse,
om man jämför honom med en Ostrovskij, okänd i utlandet,
eller till och med med Tjechov.
Gorkijs barnsliga natur framträder ock i hans, trots allt,
bevarade själsrenhet, och härutinnan liknar han Dostojevskij. Båda
äro ädelstenar, som trampats ner och smutsats i gatans rännsten
eller landsvägens dike, men stråla åter i sin ovanskliga renhet,
när de tagits upp och avtorkats. Ur Gorkijs breda ögon talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
