Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vladimir den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vladimir, vilkens gärningar hitintills ingalunda varit av den art
att de berättigade honom till benämningen »den helige», var en
avgjord hedning, som på allt sätt sökte befästa hedendomen mot
kristendomen. Till den ändan lät han i Kiev uppresa
avgudabilder, av vilka Peruns träbeläte hade ett huvud av silver och skägg
av guld, och offrade åt honom sina undersåtars söner och döttrar,
de sista människooffren, som skulle förekomma i Ryssland och
vilka nu endast bidrogo till att ytterligare stärka kristendomen.
Vladimir var också en äkta österländsk härskare. Utom fem
rättmätiga hustrur, höll han sig såsom en annan Salomo med ett harem
på åtta hundra frillor. Detta oaktat förstod han att med mycken
kraft och slughet befria sig från sina fiender och först och främst
från varägerna, som blivit honom obekväma, då de gjorde myteri
och fordrade en summa av två grivner för varje borgare, enär det
icke tillåtits dem att plundra Kiev. Vladimir förhalade emellertid
saken, vann därunder deras anförare genom förläning av jord och
trälar och antog slutligen en så hotande hållning, att varägerna
voro glada att bli sända till Grekland. Med kraft bekämpade han i
öster vjätitsjerna, som tvungos att betala de gamla avgifterna, och
samma år, 981, fråntog han polackerna de fasta orter i chorvaternas
land, som de intagit under hans företrädares svaga regering. Även
radimistjerna tillfogade han ett så avgörande nederlag, att deras
motstånd mot den slavisk-varägiska makten tillintetgjordes.
Vladimir vände sig därefter mot bolgarerna vid Volga och Oka, men
slöt fred med dem, fastän även här lyckan varit honom bevågen.
Vid slutet av år 987 hade han tryggat sitt rikes gränser, återställt
lugn och ordning i det inre och gjort sig till obestridd arvtagare efter
sina förfäder.
Vladimir hade börjat sin bana såsom förkämpe för hedendomen.
Flera omständigheter, vilkas sammanhang icke kan utredas,
förmådde honom emellertid att, sedan han upprättat sitt välde i Kiev,
övergå till kristendomen. Så mycket torde i alla fall vara säkert,
att detta ingalunda skedde av någon verklig inre övertygelse.
Tvärtom lågo nog huvudsakligen politiska betraktelser till grund för detta
steg. I Kiev funnos kristna i stort antal, och Vladimirs egen
farmoder Olga, som var »den visaste av alla människor», hade också
varit kristen; ständigt hördes också berättelser om den bysantinska
gudstjänstens prakt från handlande och krigsmän, som besökte
Konstantinopel, och slutligen hade Vladimir sett sig nödsakad att
avskeda de hedna varägerna och söka sitt förnämsta stöd bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
