Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vladimir den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slaverna, särskilt hos de i stor mängd för kristendomen vunna
poljänerna i Kiev.
De ryska krönikorna ha kring Vladimirs övergång till
kristendomen vävt legendens slöja och låta bland annat representanter
för den judiska och den mohammedanska religionen, den
romersk-katolska och den bysantinska kyrkan träda inför honom, alla ivrigt
angelägna om att vinna honom, envar för sin tro. Egendomlig
och på visst sätt förebådande den föraktade ställning judarna länge
skulle komma att intaga i Ryssland, är det svar han gav dem på
deras framställningar. Då Vladimir på sin fråga, varför judarna
icke stannade i Jerusalem, fick till svar, att Gud förtörnades på
deras fäder och skingrade dem åt alla håll för deras synders skull
samt utlämnade deras land åt de kristna, yttrade han: »Huru
kunnen I lära andra eder tro, om I själva ären förkastade av Gud? Om
Gud hade älskat eder och eder religion, haden I icke skingrats till
främmande länder.» För att komma till klarhet om vilken religion,
som var den bästa, hade Vladimir därefter i samråd med sina
bojarer och stadens äldste beslutit sända tio män, vilka hade att göra
sig underkunniga om de olika religionernas värde.
Dessa män drogo ut, och då de återkommo, prisade de den
bysantinska gudstjänstens prakt, som gjort ett överväldigande intryck
på dem. Vladimir hade därefter endast undrat, var han skulle
döpa sig med de sina. Men följande år, 988, drog han till Cherson,
som tillhörde den bysantinska kejsaren, belägrade staden och tvang
den giva sig, sedan han för densamma avskurit tilloppet av vatten.
Vladimir skulle också lovat, om staden fölle, låta döpa sig i
densamma. Han sände för den skull bud till de bysantinska kejsarne
Basilius II och Konstantin VIII och anhöll om deras systers hand.
Hans begäran villfors mot villkor, att han skulle bli kristen. Då
hans brud, prinsessan Anna, ankom till Cherson, angreps Vladimir
emellertid av en ögonsjukdom, så att han icke kunde se, och först
då han på prinsessans råd låtit döpa sig, tillfrisknade han och återfick
sin syn. Hans dop förrättades i den heliga Guds moders kyrka i
Cherson, som han återlämnade åt grekerna för tsarinnans skull.
Historiskt bevisligt av hela denna fromma berättelse är, att
Vladimir verkligen företog ett tåg till Cherson, och likaså, att han
förmälde sig med kejsar Romanus II:s dotter, prinsessan Anna. För
övrigt sände Vladimir 6,000 man hjälptrupper till de grekiska
kejsarnas hjälp mot den upproriske Bardas Fokas, som i Kappadokien
låtit utropa sig till kejsare. Dessa trupper förhjälpte kejsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
