Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vladimir den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
petsjenegen med sina starka händer, varpå petsjenegerna, gripna av
förfäran, togo till flykten. Under tre år rådde därpå fred, men såväl
995 som 997 måste Vladimir avvärja två fruktansvärda infall av
petsjenegerna och härtill uppbjödo alla sina krafter. För att för
framtiden avvärja dylika anfall anlade han en befästningslinje och
flera städer på Dnjeprs västra strand och utefter dess bifloder, och
hit flyttade han krigsvana män från norr: novgoroder, krivisjer,
tsjuder och vjätitsjer. Det ser för övrigt ut, som om det lyckats
ärkebiskopen Brun från Querfurt att år 1008 åstadkomma en fred
med petsjenegerna, som räckte till 1015. Kort före sin död
vederfors Vladimir den sorgen, att hans son Jaroslav i Novgorod
vägrade betala tribut. Medan han rustade sig för att återföra denne
till lydnad, avled han den 15 juli 1015 i en ålder av 55 eller 56 år.
Man kan icke med säkerhet bestämma, vilket år han förklarades
helig, men år 1254 nämndes han för första gången såsom helgon och
1263 högtidlighölls hans dödsdag.
Det har redan framhållits, att Vladimir ingalunda kunde göra
anspråk på någon helgongloria; denna har också uteslutande
förlänats honom av den ortodoxa kyrkan, medan han å andra sidan,
något överdrivet, betecknats såsom en av de blodtörstigaste ryska
härskare. Hos folket bevarades hans sista goda år i kärt minne,
och i historiska sånger prisas han såsom »solhjälte» och kallas
»Rysslands sköna, röda sol».
 |
| Svjatopolks silvermynt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
