Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vladimir Monomach och Kievs nedgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Porträtt av Storfursten Vladimir Monomach (1113—1125) av Kiev.
På ett gammalt kyrkostandar.
fört 111ig in i gubbåldern. Men I, mina kära barn, iakttagen de
läror, som denna skrift innehåller. Gillar edert hjärta dem icke,
så fördomen icke min avsikt, utan sägen blott, att han talat
oriktigt. Gudsfruktan och människokärlek äro alla dygders grundval.
Lovén Herren, kära barn, och älsken också människorna. Varken
fastor eller ensamhet eller munkväsen skall frälsa eder, utan
givmildheten. Förgäten icke de fattiga; sörj en för deras underhåll
och betänken, att allting tillhör Gud och endast till en tid förlänas
eder . . . Våren fäder för de föräldralösa, skipen själva rätt åt änkor
och tillåten icke, att den starke fördärvar den svage. Döden
varken skyldiga eller oskyldiga, ty en kristens liv är heligt. Fören icke
alltid Guds namn på tungan; men om I haven bekräftat en ed genom
att kyssa korset, så bryten icke densamma . . . övergiven icke de
sjuka och rädens icke att se döda, vi dö ju alla. Mottagen de
andligas välsignelse i kärlek och avlägsnen eder icke ifrån dem, bevisen
dem gott, så skola de bedja för eder. Våren icke stolta i själ och
hjärta, utan tänken: vi äro alla dödliga. I dag leva vi, i morgon ligga
vi i graven. Skyn lögn, dryckenskap och otukt, de fördärva både kropp
och själ. Hedren de gamla som edra fäder och älsken de unga som
edra bröder. Tillsen själva flitigt allt i eder hushållning och förliten
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
