- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Förra delen /
47

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vladimir Monomach och Kievs nedgång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig, älgen har trampat mig under fötterna; ett vildsvin tyckte en
gång svärdet från min sida, en björn bet sönder min sadel och
kastade sig på mig, så att min häst störtade under mig. Hur ofta
har jag icke störtat. . . Men Herren har bevarat mig. För den
skull, kära barn, rädens varken döden eller striden eller vilda djur.
Våren män, vad Gud än må beskära eder. Har försynen bestämt
vår död, så kan varken fader eller moder eller broder rädda oss.
Endast Guds skydd vare människans hopp.»

Denna sällsamma handling, till vilken i det samtida germanska
Europa icke kan uppvisas
något motstycke, lämnar icke
blott en åskådlig bild av
Vladimir Monomanchs tänke- och
levnadssätt, utan bildar
därjämte en sista vilopunkt före
den hundraåriga period av
ständiga strider och oroligheter, som
på nytt skulle börja. Då
Vladimir Monomach avled den 19
maj 1125, ledsagade krönikan
underrättelsen om hans död
med följande ord: »Den
rätttrogne fursten, den Kristus
älskande storfursten över hela
Byssland, Vladimir Monomach,
dog, han som upplyste hela
det tyska landet, ty från
honom utgick ljuset som från
solen. Hans ära har räckt till
alla land, i synnerhet fruktansvärd var han för hedningarna, han
älskade sina bröder . . . och de fattiga, och nu begråter allt folk
den helige och gode fursten, såsom barnen begråta fader eller
moder; hans söner Mstislav, Jaropolk, Vjätsjeslav, Jurij Dolgorukij
och hans sonsöner gräto; och därpå skildes de åter med stor sorg,
var och en av sönerna med stora tårar i sitt furstendöme, ty åt var
och en hade han anvisat hans furstendöme.»

Ij nder de 44 år, som följde på Vladimir Monomachs död, sjönk
Kievs storfurstesäte småningom till nästan fullständig betydelse-

47

Lämningar av storfurst Andrej Boguljubskijs
Palats i Wladimir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:49:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free