Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det gamla Rysslands kulturella tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörighet med undantag av de ställen, som genom köp eller gåva
övergått i privat besittning. Sannolikt fångades då som nu
huvudsakligen lax och stör.
Med insamling av vildhonung ur träden sysselsatte sig en
särskild gren av befolkningen, som man kallade »trädklättrare»,
dre-volasi. Vax och honung utgjorde måhända Rysslands viktigaste
handelsartikel, och i vax och honung erlade folket sina avgifter till
fursten. Det var för den skull av stor vikt, att dessa artiklar kunde
erhållas, och följaktligen förefanns en organiserad honungsjakt.
Fursten och de andliga hade sina honungsskogar, och därjämte
funnos bestämmelser om vilka sträckor som skulle överlämnas till
böndernas utnyttjande.
Om böndernas statsrättsliga förmåner och plikter vet man icke
mycket mera än att det ålåg dem att betala avgifter till fursten
och de andliga, och, om det blev nödvändigt, vilket icke hände
ofta, draga i fält med det furstliga krigsföljet och städernas
uppbåd. Härför skyddade staten bönderna med sina rättstadgar, som
samlats under storfursten Jaroslavs tid och sedan flera gånger
ökats och fullständigats samt särskilt tagit hänsyn till böndernas
förhållanden. Under de många inre och yttre krig, som härjade
landet, ledo likväl bönderna mindre än man skulle kunna tro. Under
de borgerliga krigen riktade sig de krigförandes raseri företrädesvis
mot furstarnas privategendom, medan det övriga landet skonades.
Värre blev det emellertid, då grannfolken gjorde sina fientliga infall
eller då furstarna i sin sold togo polovzernas vilda skaror.
Brandskattning och fångenskap, som alltid var detsamma som slaveri, blev deras
lott, som icke funno sk}~dd i skogarna eller i de angränsande städerna.
LJnder första tiden efter kristendomens införande blandades den
nva läran med hedendomen, och jämte den kristna guden och hela
skaran av hans helgon, vilka folket uppfattade såsom undergudar,
tillbad man även de gamla gudarna. Varken avgudabildernas
förstöring eller förbudet att tillbedja dem förmådde hindra detta, och
först så småningom övergav det lägre folket de hedniska
gudomlig-lieterna, varemot de hedniska festerna överflyttades på de kristna
högtidsdagarna och de hedniska gudarnas egenskaper överfördes på
helgonen. Sålunda sammansmälte den gamla sol- och Perunkulten
med den kristna julen, Peruns sommarfest överflyttades på
Johannes Döparens dag den 24 juni, och slutligen förenades en annan hed-
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
