Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det gamla Rysslands kulturella tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höllo de också tillhopa, men hade fursten utsikter att få ett
annat furstesäte, som mera behagade honom, drog han sina färde,
liksom också folket valde en annan furste, om den det hade, icke
längre var det i lag. Fursten kunde med sitt följe och med frivilliga
föra krig så mycket han behagade, men folket i hans volost tog varken
del i detsamma eller gav det sitt moraliska stöd. Fursten fick
personligen bära såväl med- som motgång, och, då han behövde föra sitt
furstendömes hela stridsmakt i fält, måste han därtill lia bifall av vetsje,
som icke drog i betänkande att säga nej, om den icke ville gå i krig.
För övrigt rådde i de gammalryska städerna en särdeles brokig
blandning, ehuru naturligtvis det slaviska folkelementet var
övervägande. Brokigast var befolkningen i de södra städerna, i vilka
steppens inbyggare allt mera bosatte sig, medan i de nordliga
städerna, i synnerhet i Novgorod och Pskov, det finska elementet
gjorde sig mest gällande, och detta till den grad att, såsom de gamla
krönikorna förmäla, en finsk trollkarl, s. k. valchvan, kunde försätta
hela Novgorod i den största förskräckelse. I Kiev utgjorde
armenier och judar en ansenlig procent av befolkningen, och för övrigt
fanns en ständigt växlande ström av främmande folk av annan tro:,
nordmän, tyskar, polacker, madjarer, venitianer och greker, som
drevo handel och icke alltid betraktades med de blidaste ögon av
den inhemska befolkningen. Sålunda anställde Kievs befolkning
två gånger ett formligt blodbad på de polacker, som under de
ständiga krigen för någon tid satte sig i besittning av staden.
Vad yrken och hantverk angick, stodo dessa på en ståndpunkt,,
som fullt motsvarade de icke synnerligen stora anspråk det dagliga
behovet av deras alster ställde på dem. Viktigast var
timmermännens yrke; sammanslutna till skråartade föreningar — arteler —
b}rggde de stadsinnevånarnas hus och hoptimrade deras enklaste
redskap; slädar och vagnar, snickeri- och tunnbindarföremål,
ävensom båtar och fartyg. Mindre utvecklat var arbetet i sten och
tegel, som ända till I4:e århundradet inskränkte sig till b}’ggande av
kyrkor. Byggmästarna voro i dessa fall mestadels greker, ehuru
även västerländska, latinska byggmästare anlitades i undantagsfall..
Däremot blomstrade krukmakaryrket; glas infördes däremot från
utlandet. Smideskonsten var gammal ocli allmänt utbredd, och så.
väl åkerbruksredskap som husgeråd och vapen förfärdigades inom
landet; endast dyrbarare saker togos utifrån. Koppar och tenn an-
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
