Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Novgorod och Alexander Nevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för övrigt icke finnes hos de ryska andlige. Novgorods präster voro
stadens borgare och kände sig liksom dessa berättigade att deltaga
i den världsliga politiken, och likaså ingrep också vetsje i rent
andliga frågor, så snart dessa syntes hänga samman med stadens
politiska intressen. Novgorods befolkning hade sålunda i sin vetsje
den icke blott i den ryska kyrkan oerhörda rättigheten att välja
biskop. Detta skedde från 1156 regelbundet, och nästan alltid
avgjordes valet enhälligt. Men var man missnöjd med biskopen,
sammanträdde Novgorods folk på nytt i vetsje såsom domare, och
sålunda fördrevs 1211 ärkebiskopen Mitrofan, men togs efter några
år åter till nåde. Dylika fall tillhörde alls icke sällsyntheterna.
Man kan förstå, att ett sådant samhälle som Novgorod, där en
befolkningens alla lagar behärskande känsla av
nationellt-republik-ansk stolthet gjorde varje medborgare redo att med gods och
blod försvara sin stads ställning och oberoende, tatarernas
herravälde måste kännas såsom en stor olycka, och att Novgorod också, så
länge detta var tänkbart, måste motsätta sig detta välde.
Tatarernas första förhärjande infall, vilket 1223 såsom en åskstorm
genombrusade Ryssland, drabbade emellertid icke Novgorod. Deras
andra systematiska erövringståg under Batu gick endast av en
lycklig tillfällighet förbi Novgorod, vilket genom den oväntat tidiga
islossningen räddades från Kievs öde, och sedermera tycktes
Novgorod, då de tatariska stridskrafterna vände sig mot väster och söder,
skola förbli det enda fria området i Ryssland. En tid kunde
Novgorod också gå sina egna vägar, och under tatarväldets första år i
Ryssland infaller till och med en av stadens ärorikaste perioder.
Då esterna år 1223 gjorde sitt stora uppror mot svärdsriddarna,
understödde Novgorod dem med 20,000 man, och i försvaret av
Dorpat gjorde ryska trupper längst motstånd mot de tyska riddarna.
Då Novgorod 1224 kom för sent till att undsätta staden, slöt denna
nämligen fred med ordensriddarna, men tänkte likväl att framdeles
hämnas. Novgoroderna rustade sig också under åratal, men då
de ville börja krig, strandade detta på Pskovs bestämda vägran att
utgöra härfölje, och fälttåget uteblev. I stället måste Novgorod
göra front mot svenskarna, vilka med en här under befäl av Birger
Jarl tågade mot Novgorod. Svenskarna stodo redan i begrepp att
vända sig mot Ladoga, då Novgorods krigsmakt ryckte mot dem
under befäl av storfurst Jaroslavs son Alexander, vilken sedan 1236
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
