Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Novgorod och Alexander Nevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka bevara avsättningsmöjligheterna hos den ena krigförande
parten, och den politik, som under dylika omständigheter måste föras,
blev en livsfråga för köpmännen och i synnerhet för St.
Johannesgil-let. För att åtminstone hålla vägen söderut öppen för sig bevarade
Novgorod framför allt vänskapen med Smolensk, alldenstund
vägen genom denna stad gick till Kiev, där Novgorod hade sin egen
gård vid Michaelskyrkan. Av största vikt var att under alla
omständigheter söka bevara ett gott förhållande till storfursten, enär
denne utom sitt eget vidsträckta område, kunde erbjuda en viss
garanti för handelns säkerhet i Rysslands övriga delar.
Storfursten var dessutom personligen starkt intresserad i Novgorods
handel, som förskaffade honom avsättning för hans råvaror och
inbragte honom en icke obetydlig inkomst i skänker och avgifter. Han
kunde för den skull lika litet undvara Novgorod, som detta kunde
undvara honom, och intog alltid från slutet av I2:e och början av
I3:e århundradet en mycket betydelsefull ställning. Under
Vse-volod och hans närmaste efterträdare ingick Novgorod sina
viktigaste fördrag med tyskarna, och dessförinnan hade storfursten till
och med haft sin egen handelsgård jämte den tyska och den
götiska. Mot slutet av n:e århundradet hade han emellertid nödgats
avstå från denna ställning och flytta över till Gorodisjtsje, och 1270
fordrade Novgorod, att fursten icke skulle ha några direkta
förbindelser med tyska gården, utan driva handeln med denna endast
genom Novgorods köpmän. Storfursten, som naturligtvis icke
ville foga sig i ett dylikt tvång, blev därefter stadens farligaste
konkurrent.
I I4:e och I5:e århundradet sjönko emellertid hans inflytande och
betydelse allt mera och i hans ställe framträder ett nytt element,
det andliga, i ärkebiskopens person. Detta var så mycket
naturligare, som kyrkan på den tiden erbjöd det enda säkra moraliska
skyddet och under de i Novgorod så vanliga oroligheterna och
därmed förenade plundringarna lämnade jämförelsevis trygghet. De
på tro och loven ingångna handelsaffärerna behövde vida mer, än
man nu för tiden är böjd att tro, kyrkligt skydd och inflytande.
Kyrkorna förvarade hos sig mått och vikt, och biskoparna började
snart själva driva handel, enär de hade rätt att direkt till
hansea-terna försälja sina vidsträckta jordegendomars alster.
Novgorods andliga av både högre och lägre grad hade liksom
stadens övriga invånare smält samman med stadens livsintressen och
vakade lika avundsjukt som de förra över den självständighet, som
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
