Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Gyllene horden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att denne från var och en, som hade tre söner borttog en.
Dessutom bortförde han alla ogifta män ävensom alla kvinnor, vilka
icke hade någon man, och slutligen alla tiggare. De invånare, som
därefter återstodo, upptecknades, varpå en avgift upptogs av
varenda en, till och med nyfödda, blott dagsgamla barn. Denna avgift
bestod i en svart eller vit björnhud, en svart bäver, en zobel, en iller
och en svart räv. Den, som icke kunde betala, betraktades såsom
tiggare och släpades bort i slaveri. Den förfärande storleken av
denna pålaga kan endast förklaras av Rysslands fullständiga
makt-och försvarslöshet år 1246, enär tatarerna förforo mänskligare mot
folk, som de ännu fruktade.
Detta var ett rovsystem i saknad av varje nationalekonomisk
rimlighet. Om redan hordens icke privilegierade, egna medlemmar
underkastades icke mindre än 14 olika skatter, så var den börda,
som tryckte de underkuvade undersåtarna, vilka enligt tatarisk
uppfattning egentligen förverkat livet, ändå mycket tyngre. Icke
blott kanens rovgirighet utan också hans ämbetsmän — för att
icke tala om indrivarna — måste tillfredsställas och vid de tatariska
ämbetsmännens gränslösa girighet och falhet kostade ett
domstolsutslag eller annat förfogande oerhörda summor.
Skatterna och utpressningarna voro emellertid icke det värsta.
Värre var den avsiktliga ringaktning, med vilken varje icke tatar
behandlades antingen han var furste eller bojar, köpman eller bonde.
Man vinnlade sig i Saraj om att bryta varje sedlig känsla, och på
detta sätt kommo, såsom träffande anmärkts, i stället för de sedliga
begreppen »god» och »dålig» de andra begreppen av »kanen
tillåtet eller förbjudet».
Sedan Batu uppslagit sitt tält i Saraj, återstod för de ryska
furstarna ingenting annat än att bringa honom sin hyllning, 0111 de
icke ville ådraga sitt redan förut så svårt hemsökta land nya
härjningståg. Tatarväldets system tålde inga politiskt självständiga
grannar, och endast obetvingad underkastelse förmådde skydda för
fullständig tillintetgörelse.
Efter Jurijs av Vladimir död hade hans broder Jaroslav intagit
den storfurstliga stolen. Han begav sig till horden, erkände Batus
överhöghet och bekräftades i stället av denne i sin värdighet. »Vare
du den äldste bland ryska folkets alla furstar», skall Batu ha sagt.
Storfurstens hela släkt följde exemplet, och hans fjärde son
Konstantin, som av sin fader fått Rostov, måste tillryggalägga den
långa vägen till Karakorum för att ödmjuka sig för storkanen. Detta
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
