Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Landsdelar och befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kriga och mot vilken han ville draga, icke ens hans fältherrar och
soldater . . . och alla fruktade honom.»
I nationellt hänseende slöt sig Olgerd helt och hållet till sina ryska
undersåtar, i vilkas mitt han från sitt 2j:e år tillbragt största delen
av sitt liv såsom furste av Vitebsk. Av hans 12 söner undfingo 10
dopet enligt grekisk ritual. Däremot torde han själv knappast
ha varit kristen, men icke blott tolerant, utan öppet gynnat
kristendomen, som omfattades av hans flesta undersåtar.
Olgerds broder Kestuit var en äkta litauer till kropp och själ,
hans maktområde låg i Litauen och Sjamaiten, och här kämpade han
hela sitt liv igenom mot tyska orden. Hos sina undersåtar åtnjöt
han en obegränsad popularitet, vilken hade sin grund i hans folkliga
väsen, som förkroppsligade de goda nationella egendomligheterna.
Även han frestades på det mest lockande sätt att bli kristen, och
stundom såg det också ut som om underhandlingarna skulle leda till
ett lyckligt slut, men i det avgörande ögonblicket visade sig alltid,
att han endast velat ernå tillfälliga politiska fördelar. Så mycket
sällsammare var, att denne hedning, så vitt som möjligt, tillägnade
sig det kristna ridderskapets dygder, något som också får de tyska
ordenskrönikeskrivarnas fullaste erkännande.
Trots alla strider, som Kestuit utkämpade med tyska ordens
riddare, förekommo nästan aldrig blodiga drabbningar, och de som
förekommo, såsom slaget vid Strebe, en liten biflod till Njemen,
1348, ledde icke till något egentligt resultat. I stället fördes
guerillakrig utan större inflytande. Av större betydelse voro striderna
om såväl tyska ordens som litauernas fästningar, framför allt om
Kovno, som i april 1362 intogs av ordens högmästare och fullständigt
förstördes, varpå ordensbröderna avtågade. I stället uppstod på
en av Njemenöarna 3 mil från den förra staden det litauiska
Ny-Kovno, som redan 1376 ansågs så starkt, att tyska orden icke vågade
något nytt angrepp.
Det svåraste nederlag, som Kestuit, denna gång i förening med
sin broder Olgerd, led mot tyska orden, var slaget vid Rudau, 3 mil
norr om Königsberg, den 17 februari 1370. Striden fördes med
största envishet, men då Kestuit på Kulmbanéret märkte, att han
mot sig hade ordens hela makt, grep han till flykten. Olgerd
försvarade sig länge i en förhuggning, men måste slutligen också fly för
att icke kringrännas. Icke heller slaget vid Rudau förmådde skaffa
orden några större fördelar eller tillfogade litaüerna någon större
skada. Tydligen höllo de båda stridandes krafter varandra i jäm-
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
