Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Landsdelar och befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vikt. Beundransvärt är emellertid, att Kestuit, som nästan alltid
varit hänvisad endast till sina litauiska och sjamitiska krafter, kunde
försvara sig utan att prisgiva så mycket som en fotsbredd land, och
ändå var tyska orden Europas bäst organiserade krigsmakt, medan
litauerna knappt för ett århundrade sedan började framträda ur
fullständig vildhet. Litauens ryska del höll sig fjärran från striden
och angreps icke heller av tyska orden. Det var sålunda Kestuits
förtjänst, att Olgerd helt och hållet kunde ägna sig åt sina ryska
angelägenheter.
Hade nämligen Kestuit haft sin uppmärksamhet riktad åt väster,
spelade de ryska förhållandena alltid huvudrollen för Olgerd. Målet
för hans politik var i det hela också att stärka sitt inflytande i Pskov,
Novgorod och Smolensk och genom att understödja Tver inskränka
Moskvafurstarnas makt, med sig förena och frånrycka Gyllene
horden Sydryssland och Bijänsk, Novgorod-Seversky och Kiev samt
mot Polen försvara Volhynien.
Olgerd lyckades också till en stor del nå dessa mål. Sitt
inflytande i Pskov grundade han genom att insätta sin son Andrej till
furste därstädes. Men 1349 uppsade pskoviterna honom tro och
lydnad; under flera år fortgingo fientligheterna mellan detta
furstendöme och Olgerd, och först efter dennes död kunde Andrej 1378
åter få fast fot i Pskov. Olgerd hade sålunda icke vunnit mer, än
att ett litauiskt parti sökte hålla det Novgorod-moskovitiska partiet
jämvikten. Ännu mindre lycka hade Olgerd länge i själva Novgorod,
där ett moskovitiskt parti allt sedan 1339 hade en nästan obestridd
övermakt, och då han på sommaren 1346 inföll på Novgorods
område, intågade redan i februari året därpå Moskva-fursten Simeon i
staden, som slöt fred med Litauen. Sedan dess fanns åter ett
litauiskt parti därstädes, som under alla stridigheter med Moskva hade
sitt stöd i Olgerd. Helt och hållet förgäves hade Olgerd sålunda
icke arbetat vare sig i Pskov eller i Novgorod.
I Smolensk lyckades han så mycket bättre göra sitt inflytande
gällande. Smolensk var visserligen också från 12 :e århundradets
slut storfurstendöme, men hade under tidernas lopp splittrats i ett
stort antal delfurstendömen, och då i I4:e århundradet Moskva och
Litauen började höja sig till stormaktsställning i Ryssland, blev det
för Smolensk omöjligt att i längden bevara sin maktställning:
Det hade endast valet mellan Moskva och Litauen. Så länge dessa
båda storfurstendömens makt och skicklighet höllo varandra i
jämvikt kunde det ännu bli tal om en — likväl blott skenbar — själv-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
