Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Gyllene horden och Dmitrij Donskoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin sorglöshet. Han hade ingen annan utväg än att antingen
innesluta sig i Moskva och därstädes försvara sig, eller ock lämna
staden åt dess öde och i stället samla alla trupper han kunde och
möjligen sedan tillfoga de av belägringen uttröttade tatarerna
kännbara förluster. Han beslöt sig för det senare alternativet, lämnade
Moskva och flydde till Kostroma, där han i hast samlade sina krigare.
Redan den 23 augusti stod tatarernas förtrav utanför Moskva,
där man under den litauiska vojvoden furst Ostejs kraftiga
ledning rustade sig till motstånd. Tatarerna medförde inga
belägringsmaskiner, och under tre dagar avslogos tappert alla deras angrepp.
Tochtamisj blev orolig, tatarerna voro icke förberedda på
långvariga belägringar, och Dmitrij befann sig jämte sin tappre broder
och sina växande stridskrafter på icke alltför stort avstånd.
Tochtamisj började för den skull fredsunderhandlingar, och Moskvas
invånare läto på knappt begripligt sätt bedraga sig av den sluge
tataren, som sade sig föra krig icke mot Moskva utan mot storfursten.
Komme blott invånarna honom till mötes med skänker, skulle han
avtåga. Han önskade endast dessförinnan beskåda vad Moskva
hade sevärt. Portarna öppnades, och allt folk lämnade staden, i
spetsen furst Ostej, boj arerna, de andlige med rika skänker. De
värnlösa nedhöggos emellertid utan förbarmande av tatarerna och läto
döda sig utan motstånd, själva staden plundrades; på en dag sjönko
dess rikedomar ocli hela prakt till stoft och aska, och ett större antal
fångar måste följa fienden i träldom. Därmed voro den 26 augusti
frukterna av segern vid Don tillintetgjorda, och ännu en gång hade
Ryssland kuvats av asiaterna.
Dmitrij återkom till sin förstörda huvudstad endast för att göra
dödgrävartjänst. Ännu lågo nämligen 24,000 människor obegravna,
Dmitrij grät och lät jorda dem, men använde icke de trupper, över
vilka han förfogade, mot tatarerna, utan förde dem mot fursten av
Rjäsan Oleg, genom vars förräderi och övergång till tatarerna dessa
kunnat taga och förstöra Moskva. Hans område härjades
fruktansvärt, och vad tatarerna lämnat i det olyckliga landet, blev nu offer
för storfurstens hämnd.
Vid anblicken av sin förstörda huvudstad skall Dmitrij ha sagt:
»Våra fäder ha icke besegrat tatarerna, men de voro mindre olyckliga
än vi.» Därefter följde han åter underkastelsens politik och sörjde
endast för att bevara storfurstendömets maktställning på rysk mark.
Redan på våren 1383 finner man Dmitrijs son Vasilij jämte de mest
ansedda boj arerna i horden, där storfursten av Tver också infunnit
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
