Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Gyllene horden och Dmitrij Donskoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig för att bedja kanen bekräfta honom i hans värdighet såsom
storfurste. Kanen behöll såväl Vasilij Dmitrijevitj som Michaels son
såsom gisslan, tillät Michael i nåder att få behålla sitt säte i Tver och
fann också för gott att med ett särskilt sändebud sända den jarlyk,
som bekräftade honom i hans storfurstevärdighet. Tochtamisjs politik
avsåg alldeles icke någon förändring i de ryska förhållandena. Blott den
på senaste tiden utsinade penningkällan åter började flöda, var han
nöjd, och något mer hade hans tåg till Moskva icke avsett. Den
gamla skatteskruven hade åter satts i verksamhet, och för Vasilij
krävde kanen den ofantliga summan av 8,000 rubel i lösen.
Baska-kerna återkommo som i forna dagar för att utpressa skatterna, och
åter tryckte tatarernas ok lika tungt som i forna dagar.
På det nordliga området lät Dmitrij däremot känna sin makt och
gjorde Moskvas överhöghet i Ryssland gällande. Då metropoliten
Cyprian, som flytt till Tver från Moskva, icke på storfurstens
an-maning återvände, avsatte Dmitrij honom utan vidare och kallade
i hans ställe den förviste Pimen till metropolit, utan att detta mot
all kanonisk rätt stridande förfarande framkallade minsta
motsägelse. Cyprian, som insåg sin vanmakt, drog sig tillbaka till Kiev,
och Pimen förblev storfurstens lydiga tjänare. Å andra sidan höll
Dmitrij också Moskvas bojarer strängt i tukt och ordning och lät
till och med offentligen i Moskva avrätta en av dem, Ivan Veljaminov,
vilket var det första exemplet av detta slag.
Av största betydelse var emellertid, att Dmitrij lät Novgorod
eftertryckligt känna sin makt. Anledningen därtill var de rövartåg
stadens unga manskap gjorde i östern, som den alltid betraktade
såsom fritt spelrum för utvecklingen av sina krigiska böjelser. Dessa
strövtåg, som anfördes av vojvoder, hade alltid samma karaktär:
köpmän som möttes, plundrades, orterna förstördes, och det byte
av människor, som därvid gjordes, fann alltid i Asien god
avsättning. Då klagomål anfördes i Novgorod, avvisade staden all
ansvarighet för fribytarnas tilltag. År 1375 riktades emellertid ett
dylikt rövartåg mot själva storfursten. En skara av 1,500 man visade
sig på 70 fartyg utanför Kostroma, där storfurstens ståthållare led
ett nederlag, staden plundrades och ett rikt byte och många fångar
togos. Därpå drabbades Nishnij-Novgorod av samma öde, där skaran
emellertid fann sin välförtjänta lön. Tatarfursten bemäktigade sig
dem genom list och lät nedhugga allesamman. Nu hade också stunden
kommit, då Dmitrij var i stånd att hålla avräkning med Novgorod,
och 1386 tågade han i spetsen för en talrik här mot den uppstudsiga
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
