Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ovan omtalade tilltalsordet till fursten, blevo ihjälslagna, man
ville ieke ha storfursten till gosudar och icke heller åt honom
inrymma Jaroslavs gård. Med detta besked fick beskickningen
återvända.
Sorgespelets sista akt hade nu kommit. Den i oktober 1477
överlämnades storfurstens krigsförklaring till vetsje. De främmande
köpmännen flydde med sina varor, och då det bekräftade sig, att
Ivan närmade sig ir.ed sin här, greps Novgorod av en förlamande
skräck. Några svaga försök till försvar företogos visserligen, men
de få, som ännu voro beslutna att göra motstånd, voro egentligen
endast köpmanståndets huvudman Marko Panfiljev, fem bojarer
och Marfa Borezki. Man hoppades alltjämt att genom några
medgivanden och utbetalningar kunna blidka storfursten, de bud, som
avsändes, kvarhöllos av storfursten, och först sedan Novgorod
medgivit honom titeln av gosudar, fingo de den 11 november återvända.
Då hade storfursten nämligen dragit till sig alla sina trupper, och
den 23 november stod han blott trettio verst — knappa fyra mil —
från staden, när ärkebiskopen jämte stadens representanter
infunno sig i hans läger. Först bevärdigade han deras förslag och böner
icke något svar och fortsatte sin frammarsch mot Novgorod. De
ökade därpå sina anbud, vilka visserligen inneburo en betydlig
pekuniär skada för staden ävensom en minskning av dess friheter,
men dock icke vedervågade dess fortfarande bestånd. Först sedan
alla de punkter, som behärska Novgorod, blivit besatta av
storfurstens trupper, lät han kalla sändebuden och tillkännagav dem genom
sina bojarer sin — tvetydiga — mening. »Storfursten hade varit
nådigt sinnad, men Novgorod hade föraktat hans nåd och blivit
främmande för honom. Nu vredgades han. Novgorod skulle slå sitt
huvud inför honom; huru detta skulle ske, måste de själva veta!»
Detta visste de emellertid icke, utan återvände till staden för att
hämta nya fullmakter. Då de den 4 december återkommo till lägret,
hade storfursten kringränt staden och tagit sitt högkvarter i
Georgskyrkan. Sändebuden fingo samma bud som förut, och först då en ny
beskickning ankom, ryckte hans bojarer fram med hans vilja: att
i Novgorod härska på samma sätt som i Moskva! Den förskräckta
ärkebiskopen bad bojarerna att icke sända honom tillbaka med detta
svar, utan att de skulle utverka företräde hos storfursten.
Storfursten föredrog emellertid att icke giva honom detta, och sålunda
började ett prutande, varunder Novgorods friheter prisgåvos den
ena efter den andra. Ivan var emellertid oböjlig, och slutligen for-
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
