Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träkyrka i närheten av Novgorod. i6:de årh.
mulerade han sina fordringar därhän, att den klocka, som kallat
folket till vetsje, icke längre skulle få finnas där, att de icke mera
skulle ha en posadnik, utan att med deras områden och byar skulle
förfaras som i det övriga Ryssland. Däremot lovade han, att icke
föra dem ur landet, icke ingripa i bojarernas arvgods och vad
domstolarna angick, låta det förbli vid det gamla.
Under det trefaldiga trycket av pesten, partispliten och
hungersnöden biföll Novgorod slutligen storfurstens fordringar, men kunde
icke förmå Ivan att genom korsets kyssande bekräfta den ringa
återstod han lämnade staden av dess friheter, eller att låta sina
bo-jarer göra det. Storfursten återvände i stället den 17 februari 1478
till Moskva utan att ens bevärdiga den stad, som nu var hans, med
sin närvaro. Blott ett fåtal fångar följde honom, men bland dessa
köpmännens äldste, fem bojarer, och Marfa Borezki med sin sonson.
Den klocka, som under århundraden sammankallat folket, fördes i
triumf till Moskva, där dess röst dädanefter försvann bland de övriga
klockorna i storfurstens residens.
Endast en skugga av det gamla Novgorod återstod. Storfurstens
ståthållare residerade i Jaroslavs gård, det gamla rådet fanns icke
mera, folkfrihetens symbol, klockan, var borta; endast pesten rasade
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
