Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortfarande såsom under frihetens och självständighetens sista dagar.
Men även den tröttnade, och allt blev slutligen stilla, allt utom
storfurstens misstro. På ett rykte, att hemliga underhandlingar
öppnats mellan Litauen och Novgorod, beslöt han att giva staden
dödsstöten.
Han gick därvid till väga på sitt vanliga lömska sätt och lät sprida
det ryktet, att han stod i begrepp att tåga till Livland, då han den
26 oktober 1479 i skenbart vänlig avsikt bröt upp mot Novgorod.
Samtidigt lät han emellertid spärra de vägar, som från Novgorod
ledde in i riket och skyndsamt sammandraga trupper från alla sidor.
I Novgorod fattade man emellertid misstankar och stängde
portarna, men visste icke vad man skulle göra. Då storfursten fann,
att hans överrumplingsplan misslyckats, började han beskjuta staden,
som nu åter öppnade sina portar, och i full ornat med kors i händerna
kom hela prästerskapet ut till storfursten, som icke mottog det
onådigt och förklarade, att de oskyldiga icke hade något att frukta.
Därpå tågade han in i staden, där han tog kvarter, och lät genast
gripa femtio personer, som utpekats såsom misstänkta och torterades
till dess att de bekände allt vad storfursten önskade. På deras
angivelser, att även ärkebiskopen vore skyldig, greps även denne
och sändes utan att ett domstolsförfarande visat hans oskuld, till
Moskva, där han sex år därefter slutade sina dagar i
Tsjedov-klostret. Hans guld, silver, ädelstenar och pärlor hemföllo till
storfursten.
Därnäst avrättades 100 personer, vilkas egendom och förmögenhet
indrogos, etthundra familjer, tillhörande de mest ansedda
släkterna, sändes till det inre av riket, där de fingo nedsätta sig. Och
efter ett längre uppehåll dels förskingrades, dels fängslades, dels
hängdes och dränktes ytterligare 7,000 familjer. Därmed var det
1488 också bokstavligen slut med det gamla Novgorod. Ingen fanns
mera, som mindes Novgorods gamla härlighet, i stället ditsände
storfursten, för att Novgorod icke skulle bli öde, en brokig
blandning av bojarbarn, köpmän och trälar från rikets inre, hos vilka
trälaktig lydnad blivit tradition. Novgorod blev en färg- och
karaktärslös stad, liksom det nya rikets övriga inre städer, och för att
sätta kronan på verket lät Ivan III 1494 oförmodat stänga det
tyska köpmanskontoret i Novgorod, fängsla köpmännen och indraga
hanseaternas egendom, sedan han kort förut förnyat kontorets
rättigheter för flera år, men samtidigt med konung Hans i Danmark
ingått ett fördrag, vari han lovade denne att tillintetgöra den tyska
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
