- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Förra delen /
294

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det öde, som befriade Ryssland från tatarriket och gjorde slut på
Gyllene horden. Medan Gyllene hordens tatarer stått overksamma
mot Ivans trupper, hade kanen Isak för den sjibanska horden, som
nomadiserade i trakten av Tjumen, förenat sig med nogajtatarerna
för att anfalla Saraj. Det lyckades också för honom att bemäktiga sig
Saraj; storkanens gemål dödades, Batus efterträdares residens
förstördes, och segerdruckna drogo Isaks skaror mot den från
Litauen hemvändande storkanen för att fråntaga honom hans byte. De
träffade honom vid Dons mynning i närheten av Asov och lyckades
fullständigt överraska honom. Den arkangelska krönikan säger
härom: »Tsar Isak kom obemärkt med sin makt den 6 januari, och
tsaren Achmet — den ryska formen för Mohammed — sov ännu,
men tsar Isak sprang själv in i tsar Achmets vita tält och slog
egenhändigt ihjäl honom. Men trupperna kämpade icke med varandra
utan sjibaner och nogajer började plundra Achmets hord mellan
Don och Volga och till lilla Donez vid Asov. Och tsar Isak stod fem
dagar på Achmets hord och därefter drog han bort.»

Härmed var Gyllene horden tillintetgjord utan svärdsslag från
rysk sida, så att man endast oegentligen kan tala om, att Ivan III
befriat Ryssland från detsamma. Frukterna av Achmet-kans
undergång föllo emellertid i hans sköte. De bråkdelar av den gamla
tatarmakten, som ännu förde ett självständigt liv, voro, såsom de sjibanska
och kriniska tatarerna, visserligen hans vänner, men allt för
vanmäktiga att utgöra mera än en tillfällig fara. Ingen av dessa
stammars kaner, med ett enda tillfälligt undantag, har gjort anspråk
på överherraväldet över Moskva.

*



Ivan III var två gånger förmäld. Hans första gemål, Maria av
T ver, hade dött tidigt, och det dröjde innan storfursten kunde
besluta sig för ett nytt äktenskap. Två år efter Marias död erbjöds
honom emellertid från Rom en gemål, och efter flera års
underhandlingar beslöt han sig för att antaga anbudet. Det var prinsessan
Sofia eller Zoe, dotter till den siste Paleologen, som suttit på den
bysantinska kejsartronen. Efter Konstantinopels fall hade hennes
fader funnit en tillflykt i Rom, och då han kort därefter dog, hade
påvarna, först Paul II och därpå Sixtus IV varit i faderns ställe för
hans barn, icke utan förhoppning att genom dem befordra den
romerska kyrkans intresse i Östern. Kardinal Bessarion tyckes ha varit
den förste, som framkallade planen att främja den öster- och den

294

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:49:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/1/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free