Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
västerländska kyrkans förening genom att åt Ivan III, vars
framgångsrika politik gjort honom bemärkt även i västerlandet, erbjuda
prinsessan Sofias hand.
Då Ivan 1469 erhöll anbudet, insåg han tydligen vad denna
förbindelse betydde och förstod, såsom vanligt, att förskaffa sig alla
fördelar och omintetgöra alla de förhoppningar, som från andra sidan
knutits vid förbindelsen. Då slutligen
den i juni 1472 den högtidliga
förlovningen skedde i St. Peterskyrkan
i Rom och en påvlig legat följde
prinsessan till Moskva, visade sig
nämligen genast, att ingenting vunnits för
Rom genom prinsessans förmälning
med storfursten. Även Sofia bevarade
trots allt sin grekiska religion, och
påvens legat led redan vid sitt intåg i
Moskva ett nederlag, ity att det icke
tilläts honom att efter katolskt sätt låta
bära silverkorset framför sig. Därtill
måste han underkasta sig en
disputation med en lärd rysk munk, som
endast skaffade honom förtret, och
slutligen måste han, visserligen med
rika skänker, men med oförrättat
ärende återvända till Rom.
I prinsessan Sofia eller Zoe erhöll storfursten emellertid icke blott
en vacker och klok gemål, utan även glansen av en förbindelse med
det hus, som i hans och alla ryssars ögon förenade den kejserliga
legitimitetens inbegrepp och toppunkten av mänsklig höghet. Likaså
hade det sin stora bet}<delse, att den direkta väg till utlandet,
som man numera funnit, icke gick förlorad, och från denna tid började
den invandring av västerländska tekniker och konstnärer till
Ryssland, som fortgått ända till 1914.
Ryssland fick åter tid och likaså lust att ägna sig åt kulturarbetet.
Liksom då storfursten Vladimir förirälde sig med den grekiska
prinsessan Anna, med henne religion och kultur kommo från Bysans
till Ryssland, så kallade Ivans andra gemål och hennes grekiska
följe ett nytt kultursskede till liv. Bysantinska lärde medförde
grekiska böcker, som bildade grundstommen till Moskvas senare
bokskatt. Ivan III fann själv behag i framstående främlingar. Konst-
295
Johannes VIII Palaiologos.
Osterromersk kejsare 1425. Sökte mot turkarne
Västerlandets hjälp och verkade i detta syfte för
föreningen av den öster- och västerländska
kyrkan; han begav sig själv till Italien 1437 och
bevistade Eugenii IV:s kyrkomöte i Ferrara,
därpå flyttat till Firenze 1438—39, på vilket
unionen verkligen ingicks; kunde dock icke
genomföra den mot sina undersåtars vilja.
Kopparmedalj av den florentinske konstnären
Vittore Pisano, 1439. K. Myntkab., Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
