Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ivan IV Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt Ivan tryckt ned ryska folkets sedliga nivå. Den furstliga
tyrannens vardagsliv var sig lika hela året igenom endast med den
skillnad, att med åren begäret stegrades efter nya oerhörda njutningar
och sinnesretningar. Ivan blev aldrig mätt på de grövsta
utsvävningar, under vilka även högt ställda kvinnors och jungfrurs ära
icke skonades, på råa människojakter, i vilka blodet flöt i strömmar,
på mord och brand och raffinerat uttänkta nya kval, åt vilka han
gav en särskild kladda med den djävulska ironi, som bildade ett
utpräglat drag i hans karaktär; och tävlande med sin herre, sökte hans
omgivning till och med överträffa honom. Med allt detta förenade
tsaren munkartade andaktsövningar, som anställdes med icke mindre
iver än de utsvävningar, vilka föregingo och efterföljde dem. Tsaren
hade gjort sig till abbot för ett brödraskap av 300 av de pålitligaste
eller, vad som är detsamma, värsta opritsjniki. Vid midnattstid
samlade sig dessa i munkdräkt
och svarta kåpor, som de
kastat över sina dyrbara livrockar,
och höllo midnattsmässa; därpå
kom morgongudstjänsten
mellan klockan 3 och 7. Under
fyra timmar kastade sig tsaren,
som icke hade förbarmande
med någon, till marken under
ständigt upprepande av »Herre
förbarma dig»! och slog
huvudet mot marken, så att han
hade pannan full av bulor, och
detsamma upprepades vid
af-tongudst j änsten. Mellantiden
tillhörde nöjena, sådana tsaren
fattade dem, och de
regeringsärenden, han icke kunde eller
ville undandraga sig. Då han
gick till sängs, lät han blinda
berätta sagor och legender för
sig till dess han insomnade.
En känsla av blygsel synes Ivan dock aldrig riktigt kunnat
övervinna. Härom vittnar den befallning han gav sina sändebud att, om
de tillfrågades om oprisjtninan, förklara, att dess tillvaro endast
vore tomt prat, och då tsaren i slutet av 1565 mottog en stor polsk
339
Himmelfärdskatedralen i Kolomenskoje nära
Moskva (1532).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
