Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Kosackerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kosacker kallades hos tatarerna personer, som utan tillåtelse av
sina överordnade företogo rövartåg; och såväl ryska som litauiska
furstar anförde hos tatarkanerna klagomål över att deras kosacker
inföllo på deras områden. I Ryssland kallade man ursprungligen
för kosacker personer, vilka, i motsats till den bofasta befolkningen
med dennas bördor och avgifter, drevo yrken och handel, i synnerhet
med salt, eller tjänade ön bord på Volgafartygen eller sysselsatte
sig med fiske i Dnjepr och utbjödo sin fångst i Kiev, kort sagt,
personer, som icke voro bundna vid jorden. Redan i början av i6:e
århundradet funnos enellertid kosacker, vilkas egentliga uppgift
var nilitärtjänsten, ehuru de ännu icke voro fria, utan lydde under
sina respektive furstar. De torde ha frångått ur de fritt
kringströvande handelsnännen, vilka redan på sina resor måste vänja sig vid
faror av alla slag. Till dem sällade sig borgare och bönder, för vilka
deras bördor blivit outhärdliga. Dessa kosackskaror förde ofta sina
herrars namn, t. ex. furst Dmitrij Visnovieckis kosacker, eller efter
sina starostiers och städers namn: kosacker från Kanev, Bar,
Vin-nica, Bjelasarkov, Kiev, Smolensk, Rjäsan och Putive. Kosackerna
från Tjerkasy voro så bekanta, att kosackerna sedermera i
allmänhet kallades tjerkassy. De största förtjänsterna om
kosackväsen-dets organisation och utveckling förvärvade sig starosterna och
furstarna, i synnerhet Preclav Lanckoronski, Eustasij Ruzinskij
och Eustasij Daszkovicz.
Den sistnämnde, som var starost i Tsjerkassy vid Dnjepr, begav
sig till Polen och fordrade på riksdagen i Piotrkov, att man såsom
rikshär skulle erkänna dessa friskaror, som skyddade gränsen; han
fran höll också, huru viktigt detta var för riket, men vann icke sitt
ändamål. Och då regeringen ville inskränka kosackernas rätt till
fri flyttning, gingo dessa bakom forsarna, de s k. ftorogevna, söder
om Tsjerkassy. Här uppstod det fria kosackväsendet, som icke
stod under någon furste. De första spåren till denna Seporoska Sjetj
eller saporogernas Sjitj finner man i en skrivelse från konung
Sigismund August av år 1568, men noggrannare skildras de i källorna
från slutet av i6:e århundradet. Deras vapenplatser voro
Dnjepr-öarna, på vilka deras fästningar voro belägna. De organiserades i
likhet med västra Europas riddarordnar. Obetingad lydnad,
gudsfruktan, kyskhet i lägret, fullständig jan.likhet voro
levnadsvillkoren i Sjetj. Den enda myndigheten var församlingen; överordnade
valdes emellertid: en alaman eller hetman, som förvaltade sitt
ämbete ett år, därpå ställdes till ansvar för sin verksamhet och till och
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
