Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råde dessa hans förebråelser och straffpredikningar med hugg och slag.
Till hälften ihjälslagen i sin kyrka, släpades han dagen därpå vid
håret, utan hänsyn till hans prästerliga dräkt, och veckan därpå
bet en ursinnig församlingsbo i sitt raseri tummen av honom; han
flydde till Moskva, där han fann beskyddare, blev hemskickad till
sin församling och började på nytt. Han förolämpade en mäktig
vojvod, i det han vägrade välsigna hans son därför att denne låtit
klippa skägget. Vojvoden lät kasta popen i Volga, men Avvakum
undgick att drunkna och flyttade till Jurjevjits, där han
befordrades till portopop. Efter knappt två månader hade han även där
bragt alla till att resa sig mot honom, släpades ut ur sitt hus, piskades
och sparkades och lämnades såsom död, men kom sig åter efter den
behandling han undergått. Han lämnade hustru och barn och
återvände till Moskva, där han slöt sig till Bonifatjev och Neronov, i
vilkas arbeten han visserligen icke på grund av sin ringa bildning kunde
deltaga, men fick sannolikt sysselsättning från tryckeriets
föreståndare. Efter sin brytning med Nikon blev han den omedgörliga
försvararen av den gamla ritualen, fängslades 1653, piskades och
släpades vid håret, lades i kedjor och tillbringade tre dygn i en mörk
fängelsehåla utan mat och dryck. Man sökte tvinga honom att bli
munk, men tsaren ingrep till hans förmån och han sändes till
Sibirien med hustru och barn.
Resan skedde till lands och vatten och räckte i tretton veckor.
På vägen nedkom Nastasia Markovna, och i Tobolsk mottogos de
förvisade i början väl av ärkebiskop Simeon, som i hemlighet vunnits
för den börjande schismen, ävensom av vojvoden, furst Vasilij Kilkov.
Under ärkebiskopens frånvaro kom Avvakum emellertid i en våldsam
strid med litauen1 Ivan Struma, som han tog sig för att giva en
kraftig bastonad med sitt läderbälte. Ännu en gång äventyrade han att
bli strypt eller kastad i vattnet, och vojvodens hustru gömde honom
i en stor lår. Efter detta utbrott av vrede lugnade han sig en tid,
mildrade sina åsikters oböjlighet och sin omåttliga iver. En syn kom
honom emellertid att ångra denna medgörlighet, och då han med
förnyad iver åter ägnade sig åt sin propaganda, blev följden den,
att han sändes längre bort till Jenissejsk, där han såsom
allmoseut-delare åtföljde den trupp, med vilken Athanas Pasjkov var sysselsatt
med att åt tsaren erövra nya områden och nya undersåtar.
I Pasjkov fann Avvakum emellertid en annan »bogatyr», och
mellan dessa båda lika lidelsefulla och företagsamma män uppstod
snart oenighet. Då Pasjkov ville gifta bort två gamla änkor, som
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
